Ikväll ska Mani dja på Marie Laveau. Jag vill dit. Igår kväll var jag och Axel på väg till en liten förfest ute i Midsommarkransen. Då berättade jag om just detta faktum och jag sa att "han är ju en legend" och "världens bästa bassist". Precis samtidigt som jag slängde ur mig det påståendet så insåg jag att det var sant. Visst, det är självklart en smaksak och det finns andra bassister som jag håller väldigt högt som Bootsy Collins, Peter Hook, Larry Graham och Jah Wooble.
Men i min bok tror jag nog ändå att Manchestersonen Mani slår högst. Han gjorde sig odödlig redan under slutet av 80-talet på en rad klassiska singlar med The Stone Roses. 1996 blev han medlem i Primal Scream som gav "their music an organically funky foundation that had been lacking." (All Music Guide)
Hans obestridbara genialitet kommer framför allt fram i The Stone Roses "She Bangs The Drum" som jag håller som en av världens bästa popsinglar. Lyssna bara på den fantastiska basgången i introt:
The Stone Roses - She Bangs The Drum [ladda hem mp3]
Mani gjorde sitt första framträdande i Primal Screams på deras femte och näst bästa platta "Vanishing Point" från 1997. På första singeln från skivan hör vi Mani spela en blytung bas och Bobby som väser fram sången:
Primal Scream - Kowalski [ladda hem mp3-klipp]
I början av Juni släpps ett nytt Primal Scream-album där de tydligen ska gått tilbaka till det tillbakalutade rock'n'roll-sound som präglade 1994-års "Give Out But Don't Give Up". Det tror jag passar dem bättre än att försöka låta moderna och följa trender som de inte så framgångsrikt gjort de senaste åren.
Därmed inte sagt att jag är helt övertygad att dom har någonting kvar att ge varken som oängsliga rockers eller som "experimentalkraut&dancerocknroll". Dom är kanske slut vid det här laget? Men Mani är fortfarande en legend och jag hoppas att jag får med mig någon till Marie Laveau ikväll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar