Årets 20 bästa album

(Alla album samlade i en Spotify-lista)

1. The Seven Fields Of Aphelion - Periphery
2. Stornoway - Beachcomber's Windowsill
3. Ariel Pink's Haunted Graffiti - Before Today
4. The Radio Dept - Clinging To A Scheme
5. Best Coast - Crazy For You
6. Anna Von Hauswolff - Singing From The Grave
7. Gold Panda - Lucky Shiner
8. Håkan Hellström - 2 steg från paradise
9. Drake - Thank Me Later
10. Gorillaz - Plastic Beach

11. Echo Lake - Young Silence
12. Badly Drawn Boy - It's What I'm Thinking
13. Beach House - Teen Dream
14. The-Dream - Love King
15. Girls - Broken Dreams Club
16. M.I.A - Maya
17. Yeasayer - Odd Blood
18. Small Black - New Chain
19. CEO - White Magic
20. Gayngs - Relayted

Viktigt.

En otroligt viktig blogg har startats. Den finns här: http://prataomdet.se/

Årets 100 bästa låtar

(Lyssna på Spotify)

1. M.I.A - Born Free
2. The Radio Dept. - Heaven's on fire
3. The-Dream - Yamaha
4. Korallreven feat. Victoria Bergsman - Honey Mine
5. Small Black - Despicable Dogs (Washed Out Remix)
6. Mavis Staples - You're Not Alone
7. Paul Weller - No Tears Left To Cry (Leo Zero Remix)
8. Kendal Johansson - Blue Moon
9. Drake feat. Alicia Keys - Fireworks
10. Håkan Hellström - Du är snart där

11. The Seven Fields of Aphelion - Mountain Mary
12. Best Coast - Crazy For You
13. CEO - White Magic
14. Tamaryn - Sandstone
15. Gold Panda - Snow & Taxis
16. Cults - Go Outside
17. Gorillaz - On Melancholy Hill
18. Frankie & The Heartstrings - Hunger
19. Anna von Hausswolff - The Book
20. Levek - Look on the Bright Side

21. Method Man, Raekwon & Ghostface Killah - Our Dreams
22. The Depreciation Guild - Dream About Me
23. Keepaway - Yellow Wings
24. Blood Diamonds - Heart
25. DOM - Burn Bridges
26. Ariel Pink's Haunted Graffiti - Bright Lit Blue Skies
27. Joy Orbison - Hyph Mngo
28. Beach House - Walk In the Park
29. Teams vs. Star Slinger - Say Please
30. Stornoway - Fuel Up

31. The Concretes - Good Evening
32. Jaheim - Impossible
33. Lykke Li - Get Some
34. The Radio Dept. - The New Improved Hypocrisy
35. Gigi - No, My Heart Will Go On
36. James Yuill - First In Line (Lissvik Remix)
37. Girls - Heartbreaker
38. M.I.A. - It Takes A Muscle
39. Yeasayer - I Remember
40. Tracey Thorn - Why Does The Wind?

41. Blur - Fools Day
42. Cults - Most Wanted
43. Håkan Hellström - Jag vet vilken dy hon varit i
44. The Seven Fields of Aphelion - Michigan Icarus
45. Wild Nothing - Summer Holiday
46. Teengirl Fantasy - Cheaters
47. Millionyoung - Cynthia
48. Pascal - Nyår
49. Spectrals - Chip A Tooth
50. Aeroplane - We Can't Fly

51. Dominant Legs - Young at Love and Life
52. Summer Camp - Ghost Train
53. Panda Bear - Tomboy
54. The Concretes - All day
55. The Besnard Lakes - Albatross
56. Thieves Like Us - Never Known Love
57. TV Girl - If You Want It
58. Stornoway - I Saw You Blink
59. Solar Bears - Neon Colony
60. Ariel Pink's Haunted Graffiti - Round And Round

61. The Coral - Butterfly House
62. Badly Drawn Boy - This Electric
63. Active Child - I'm In Your Church At Night
64. A Sunny Day In Glasgow - Nitetime Rainbows
65. Toro Y Moi - Leave Everywhere
66. Museum of Bellas Artes - Days Ahead
67. Jamaica - I Think Like U 2
68. Erik De Vahl - The World Where No One Needs To Swim
69. Sade - Soldier of Love
70. The Radio Dept - The Video Dept.

71. Gorillaz feat. Mos Def & Bobby Womack - Stylo
72. Tiyiselani Vomaseve - Vanghoma
73. Real Estate - Out Of Tune
74. How To Dress Well - Ready For the World
75. Small Black - Photojournalist
76. CEO - Come With Me
77. Four Tet - Love Cry
78. Warpaint - Undertow
79. Pure Ecstasy - Voices
80. Chad Valley - Ensoniq Funk

81. Kanye West - Power
82. Pocahaunted - Save Yourself (It's Nice)
83. The Emeralds - Candy Shoppe
84. Field Music - Them That Do Nothing
85. Caribou - Odessa
86. Cut Copy - Take Me Over
87. Magic Kids - Hey Boy
88. James Blake - CMYK
89. Dr. Dog - Shadow People
90. Drake - Karaoke

91. Robyn - Dancing On My Own
92. Hot Club De Paris - Biggie Smalls and the Ghetto Slams
93. Deerhunter - Revival
94. Delorean - Simple Graces
95. Villagers - Becoming A Jackal
96. Familjen - Det Var Jag
97. Ducktails - Apple Walk
98. Lower Dens - Tea Lights
99. Tindersticks - Keep You Beautiful
100. Säkert - Tyst nu

Saknade te havs

Sommarblogg.

Ja just, ja. Glömde berätta det. Jag bloggar ju här (http://www.dt.se/noje/nojesbloggen/) under sommaren. Senast om "förvirrande" filmer.

VM-bloggar

Ja, på fredag börjar ju faktiskt fotbolls-VM. Jag tänkte tipsa om lite svenska journalister som bloggar därifrån. Av någon anledning är det oftast mycket roligare att läsa blogginlägg som handlar om allt omkring matcherna och turneringen än formella matchrapporter i tidningarna dagen efter en match man redan sett. So, here we go:

Simon Bank och Erik Niva (Aftonbladet)

Jan Lewenhagen och Anders Lundqvist (Dagens Nyheter)

Johan Orrenius (Expressen)

Anna Brolin (Fotbollskanalen)

Johanna Garå och Ola Billger (Svenska Dagbladet)

David Fjäll och Johanna Frändén (SVT)

Clinging to a blogg

Jag glömde att skriva det. Men för ett tag sedan skrev jag väldigt hyllande om The Radio Depts nya skiva "Clinging to a scheme" på bloggen LIT UP. Fantastisk skiva och nästa helg, 22:a maj, ska jag se dem på Debaser Medis här i Stockholm. Det kan finnas anledning att återkomma om den spelningen här senare.

En annan svensk artist med nytt album som är värd att nämnas är Anna von Hausswolff och hennes debutplatta "Singing from the grave". Henne såg jag i onsdags på Södra Teatern. Sensationellt bra! Missa inte henne på festivaler i sommar. Inte The Radio Dept heller för den delen.

Don't Look Back

En av de vackraste soulballader som någonsin skrivits. Här framförd av Van Morrisons band Them 1965. Originalet av John Lee Hooker.

Anyone can be nice

"Länge funderade jag på hur jag på bästa sätt skulle göra mig extremt impopulär, eftersom jag är övertygad om att man som kritiker så måste förfara åtminstone en gång om året för att göra sig av med eventuella illusioner och lojaliteter."

Footypop.

Mina två största intressen, eller passioner om man så vill, är popmusik och fotboll. Och båda grundar sig i en till synes ganska ofrivillig inskolning i tidig ålder. En inskolning som drypte av anglofili. Popmusikens intåg kom med The Beatles och The Rolling Stones. Därifrån hittade jag mina egna brittiska, yngre varianter på samma tema; Blur och Oasis. Sedan Primal Scream, New Order, The Stone Roses, The Smiths, Badly Drawn Boy, The Streets.

Även om mitt musikintresse i dag är stort nog för att sträcka sig ut över, säg, jamaicansk reggare eller tysk techno så ligger ändå grunden i mitt musiklyssnande i ganska tradig brittisk gitarrpop med snedlugg. Och så kommer det antagligen vara i resten av mitt liv är jag rädd.

Samma regel gäller även för fotboll. Uppväxt med att titta på Tipsextra från ung ålder så har mitt intresse för nordengelska leråkrar utökat sig till ett lite vidare perspektiv. Jag följer gärna nuförtiden afrikanska mästerskapen i fotboll och bänkar mig framför ett derby i Serie A. Men fortfarande så ligger själva fundamentet för mitt fotbollsintresse i dett engelska ligasystemet.

(Detta är knappast någon unik uppväxtbild, jag vet. Kanske snarare en regel än undantag hos pojkar uppväxta i Sverige under 70- och 80-talet.)

Det här gör att jag, nästan lite desperat, försöker sammanfoga dessa två intressen till ett. Eller, rättare sagt, försöker hitta gemensamma beröringspunkter. Inte så konstigt då England både brukar kallas för popmusikens hemland och födelseplatsen för fotboll. Gnistan till det här inlägget kommer ur Canal Plus fotbollsreporter Jonas Dahlqvists blogginlägg om vilka låtar vissa engelska fotbolsllag beträder planen till.

Som Liverpoolsupporter är det här som att svära i kyrkan men jag blev lite avundsjuk på att Manchester Uniteds inmarschsmusik var The Stone Roses "This is the one". Jag är jättenöjd med att Liverpoolbandet Gerry & The Pacemakers "You'll never walk alone" är den "officiella" Liverpool FC-låten. Textmässigt är den allt jag hade kunnat hoppats på. Det är inte det. Det är bara det att det slog mig att Manchester som stad är en aning rikare musikstad än Liverpool.

Men THE BEATLES för bövelen, kanske ni protesterar nu. Jaja, jag vet och man kan räkna upp ett antal band som staden kan vara mer eller mindre stolta över; Echo & The Bunnymen, Frankie Goes to Hollywood, Black, Cast, OMD, The Coral, The Farm, A Flock of Seagulls, The La's, Ladytron, The Pale Fountains, China Crisis, The Teardrop Explodes osv.

Men ändå. Det räcker nästan att jag säger Factory Records (Joy Division, New Order, Happy Mondays, The Durruti Column, A Certain Ratio, Electronic) så är slaget vunnet för Manchester. I alla fall i min värld. Då har jag inte ens nämnt andra Manchesterband som The Stone Roses, The Smiths, The Fall, Badly Drawn Boy, Magazine, Doves, A Guy Called Gerald, Oasis, Buzzcocks osv.

Men oavsett vilket ursprung banden har i för stad så har jag alltid hoppats på att det ska ha funnits ett tätt släktskap mellan den brittiska fotbollen och den brittiska popmusiken. Och visst delvis gör det ju det. Om man tittar på supportrarna i Liverpool. På 60-talet blev Liverpool-fansen kända för att sjunga Beatles-låtar under matcherna. Sedan har den brittiska supporterkulturen i allmänhet varit tätt förknippad med ungdomskulturer som mods, skins, punkare och casuals.

Men sanning är ju också att fotbollen i Storbritanninen är så stor att den är utspridd bland alla typer av människor i landet oavsett om de gillar den popmusiken jag föredrar eller inte. Så det finns ingen större tendens att Echo & the Bunnymen är något egentligt household-name på Liverpools läktare The Kop. Det är en liten besvikelse på samma sätt som när jag bodde i London och upptäckte att popklubbarna inte spelade Saint Etienne eller The Style Council utan moderna obegripligheter som Kaiser Chiefs och The Killers.

Dessutom är det nuförtiden så, speciellt vad gäller globaliserade klubbar som Manchester United och Liverpool FC, att supportrar uppväxta och boende i dessa städer blir mer och mer sällsynta på läktarna bland fotbollsturister och höjda biljettpriser (illustrerat sentimentalt i detta Youtube-klipp med Liverpoolbandet The Cast som bakgrunsmusik).

Kvar finns då detta nostalgiska, och distanserade, förhållningssätt till brittisk fotboll och popmusik hos en 25-årig kille i Stockholm, Sverige som i globaliseringens tidevarv enbart läst sig till och endast fått en romantisk bild av hur det verkligen är och ser ut. Men ändå kan jag inte låta bli att få gåshud av att höra New Orders "World in Motion" trots att jag är svensk och inte har några minnen av VM 1990.

Men det är inte så konstigt egentligen. När kommer det hända i Sverige att vi får en fotbollsmästerskaps-låt som innehåller ett house-piano? I Sverige har vi Markoolios 'Mera mål'.

“Let’s get on with it before NBC replace me with Jay Leno.”

Jag vet inte om ni såg Idrottsgalan på SVT igår. Jag tittade sporadiskt men det var plågsamt. Ugglas framträdande är en sak. Men de så kallade komiska tillfällena var så förbannat krystade att klockorna stannade. Det är tragiskt att se svenskars menlösa försök till att vara lite "elaka" mot kändisar och kollegor på sådana här galor. Det är så snällt och uddlöst.

Annat var det när den brittiske komikern Ricky Gervais var värd för Golden Globe Awards i USA härom natten. Jag såg det inte, men höll på att ramla ur soffan av ett 10-minutersklipp där någon vänlig själ klippt samman de bästa stunderna under Gervais fantastiska värdskap. Karln är ett geni! Under kvällen lyckas han förolämpa stora delar av Hollywoods skådiselit utan någon slags rädsla. "I'm not going to do this again, anyway", säger han och brister ut i sitt karatäristiska leende.