Gimme deathpunk, baby!

Idag börjar årets Hultsfredsfestivalen och allt jag kan säga är bara att fy fan vad glad jag är att jag inte är där. Jag tycker inte om att bo i tält, jag hatar att vara oren och majoriteten av artisterna på Hultsfredsfestivalen tilltalar mig inte. Och i ärlighetens namn så är ju festivalspelningar sällan bra. Jag har inget emot att supa flera dagar i sträck. Inte alls. Men det måste vara med lyxen att kunna springa hem till sitt eget hem och sova och duscha när jag vill om jag ska trivas. Folk snackar om stämningen och att man träffar mycket olika folk. Men jag känner aldrig av någon schysst stämning och tycker bara att folk på festivaler verkar vara dumma i huvudet.

Nåväl, ett av banden som står på största scenen på Hultsfredsfestivalen i helgen, det norska deathpunkbandet Turbonegro, som gjorde ett skojigt uttalande i senaste Nöjesguiden apropå sin festivalspelning och varför den alltid ser likadan ut:

"Konstnärlig utveckling" är en högerkonspiration för att undertrycka den hårt arbetande artisten. Vi kommer aldrig att snudda vid musik som ens påminner om Andres Lokko.

Först tyckte jag det var ofantligt roligt sagt och en intressant synvinkel på konstnärskapets ideologi. Men vid en andra läsning blev jag mer fundersam och vid en tredje koll så kändes uttalandet lite fel ute. Och allt det här förutsatt att de menar allvar här vilket man kanske inte ska vara helt säker på vad gäller just Turbonegro (uttalandet kan ju också baseras på att de enbart vill vara den diametrala motsatsen till allt som har med herr Lokko att göra, vilket härstammar från den fina idén att man formar sitt konstnärskap först och främst utifrån vad man ogillar och inte vill vara som). Men om jag väljer att ta det på största allvar så finns det ju en del hål i resonemanget om man säger så.

Ok att de snackar om artistskapet som ett arbete, det låter ju hyggligt "vänster" kanske även om jag vet att det finns radikaler som skulle motsätta sig den idén. Men att aldrig förändras och utvecklas låter ju...konservativt! Att saker och ting ska få vara som dom alltid varit är väl en högeridé om något? Och även om man själv vägrar förändras så förändras ju världen och allt omkring en, man stiger ju aldrig ner i samma flod två gånger, som det heter! Att släppa en skiva med deathpunk 2005 är inte riktigt samma sak som att släppa en skiva med deathpunk 2007 hur gärna än Turbonegro vill att dom ska få göra det i ett tidlöst vakuum. Pop - och rockmusik bör vara en färskvara men också, för all del, gärna av återvinningsbart material.

Silly Crimes?

Det har varit märkbart tyst sen The Tough Alliance hyllade de främlingsfientliga rockbandet Ultima Thule i senaste numret av gratistidningen Rodeo. Eller det kanske bara är jag som missat en massa? Eller är folk för fega för att uttala sig emot de senaste årens mest hypade svenska popakt? Vad jag har sett och hört är det bara DN På Stan som gjorde en liten notis av det samt musikskribenten Pierre Hellqvist som på musiktidingen Sonics hemsida tagit allra mest avstånd ifrån deras uttalande. Han väljer att hålla TTA utanför sin lista över årets hitills bästa album p g a sin hyllning nationalistrockarna.

Men annars har det varit tyst. Kanske är det inte så många som tar ett gratis exemplar av Rodeo och läser den? Kanske är det inte så många som bryr sig om vad ett litet indiepopband tycker om saker och ting? Fast både Rodeo som tidning och TTA som popband känns som ganska inflytelserika i den lilla ankdamm i Sverige som bryr sig om pop, mode och konst. Så jag tycker nog ändå att det är märkligt tyst.

DN På Stan skriver under rubriken "Ultima hipsters":

Ingen blir upprörd av Tough Alliance playbackframträdanden längre. Därför har den hajpade duon höjt ribban för sina provokationer. De säger i Rodeo att Ultima Thule "skrev extremt vackra melodier". Göteborgarna är knappast nationalister men en av dem känner igen sig i "utanförskapet och kompromisslösheten". Med tanke på vilken status Tough Alliance har just nu blir vi inte förvånade om det dj:as patriotisk vikingarock på Riche redan ikväll.

Tough Alliance säger i intervjun vid samtal om politisk musik att de kan tycka om att lyssna på Ultima Thule för att "reta tråkmånsar". De säger dock i samma andetag att de gillar den politiska musiken i Afrika och Sydamerika men framför allt uppskattar de Centralasiatisk. När intervjuaren Marcus Joons frågar vad de ser i Ultima Thule svarar en av dem:

En massa kärlek och hängivenhet som på grund av dålig smak, brist på intelligens och ett hårt och exkluderande samhälle har förvandlats till missriktat hat. Jag känner igen mig i utanförskapet och kompromisslösheten och dessutom skrev de extremt vackra melodier. Ultima Thule berättar väldigt mycket om skådespelssamhället. Den som bara ser de ytliga budskapen borde inte få kalla sig tänkande människa.

Pierre Hellqvist skriver på Sonics hemsida att det riktigt läskiga i uttalandet är inte att det pratas om att Ultima Thule är bra (frågar du mig hör jag musikaliskt ingen skillnad mellan dem och your average local punk band) utan att de säger i intervjun att de "kan känna igen sig i deras »utanförskap«. Hey, du har inte provat att försöka identifiera dig med de människor som tvingas lämna sina hemländer?"

Det har påminner ju onekligen ganska tydligt om när vissa popartister gör klumpiga uttalanden som t ex nu senast när Bryan Ferry hyllade den nazistiska estetiken. Men här kanske det finns en skillnad. Ferry gjorde ju i sin ursäkt tydligt att han avsåg bara konsten inte politiken. När TTA nämner "utanförskapet och kompromisslösheten" så känns det ganska politiskt. Men det här är kanske också bara ett försök av dem att hitta nya vägar att provocera och röra om i grytan? Isåfall får man väl ändå starkt ifrågasätta deras val av provokationer?

Det känns lika dumt och ogenomtänkt som när David Bowie i mittan av 70-talet tyckte att Storbritanien skulle må bra av en fascistisk diktatur. Eller finns det en poäng i det här? Att vår kultur blivit alldeles för stagnerad och nergyttjad i politisk korrekthet? Har alla post-koloniala teorier och genusteorier förlamat konsten? Eller är det här bara ett urbota dumt uttalande av två förvirrade ungdomar från medelklass-Göteborg som fått alldeles för mycket uppmärksamhet och inflytande?

Jag hoppas diskussionen kommer att fortsätta i högre grad än vad den gjort tidigare.

----------------------------------------------------------------------------------

Som vanligt vill jag pusha för Slummer igen. Nytt grymt nummer ute nu. Jag tipsar bland annat om två bra sommarskivor och gör en intervju med Juni Järvi.