I musikens våld

Häromdagen satt jag och lyssnade igenom alla mina Joy Division-plattor och påmindes ännu en gång hur sinnesjukt bra det bandet verkligen var. Ingen kommer någonsin komma i närheten av vad dom gjorde under några korta men intensiva år i slutet av 70-talet. Det är precis som Thom Jurek skriver på All Music:

In the late '70s, in the aftermath of punk's self-consuming,
self-absorbed disintegration, Joy Division changed everything. This quartet from Manchester, England, went, in a very brief time, from just another three-chord-wielding bunch of louts called Warsaw, who took themselves too seriously, to become an entity that challenged you to believe that music could take you to places you never really dreamed you could go, and perhaps never wanted to.

Just det sista där får mig att tänka på "Decades", sista låten på deras andra och sista album "Closer". Där känns det precis som man har hamnat nånstans där man inte riktigt ville hamna. Men tack vare deras speciella suggestiva kraft har man hamnat helt och hållet i musikens våld.

Dagens låt: Joy Division - These Days

Hej då, min käre vän.

Dagens låt: William Grant Conspiracy - Fare The Well

Påskfest

Det var påskfest förra helgen hemma hos Mia i Falun. Nu är det tenta.

Dagens låt: Beat Happening - What's Important?

Pet Grief.

Jag tog bort recensionen av Radio Depts "Pet grief"; den går nu att läsa här istället.

Tonerna skulle vara mina

"Jag gick och satte mig vid det, lät mina fingrar röra sig, liksom fritt, och försökte förstå deras sinnesstämning. Jag kunde egentligen inte spela piano, inte i vanlig bemärkelse, när jag först tänkt lära mig hade jag bestämt mig för att gå tillväga på ett radikalt annorlunda sätt: jag spelade och spelade, utan någon som helst melodi, därför att jag trodde att jag då till slut skulle förstå tonerna, på ungefär samma sätt som barnet som första gången lär sig ett språk, utan regler, utan grammatik. Då skulle jag behärska tonerna i deras verkliga och precisa ögonblick, utan den abstraktion som skalor och melodier utgjorde, jag skulle kunna väga dem mot tystnaden som kvinnan som väger fisk på torget. Tonerna skulle vara mina. Men det gick inte så. Deras innersta nådde jag aldrig, då jag trodde att jag bar en av dem, förvandlade den sig genast till en annan, så fortsatte de timma efter timma med att lura mig."
- Stig Larsson "Autisterna"

Någonstans i detta citat tror jag kärnan finns i varför jag så sällan rör min gitarr nuförtiden. "Autisterna" är en bok fylld med sådan här knivskarp briljans.

Dagens låt: Broadcast - Tears In The Typing Pool

Socialdemokratins svartaste ögonblick

Man kan inte annat än älska Mats Olsson:

"Ett av socialdemokratins svartaste ögonblick var när döda och sårade människor låg på Stureplan i Stockholm en tidig morgon, nedmejade av män som inte kom in på krogen, och Mona Sahlin sa att "vi måste göra nåt åt videovåldet".

Videovåld. Ett så medvetet cyniskt utspel av Mona Sahlin. Inte med ett ord talade hon om den misslyckade politik som skapat ekonomiska och sociala klyftor mellan invandrare och svennar och gjort många förorter till getton av ett slag som det nu revolteras från i till exempel Frankrike. Censur på videofilmer och - saken är biff."

Andreas Matsson - Where The Wave Breaks

This Is Where The Wave Breaks
This Is Where My Firm Ground Shakes
This Is Where I Fall In Love

Ny svensk pop.

Svensk popmusik är verkligen helt sanslöst bra just nu:


The Studio- No Comply [ladda hem mp3]
The Studios nya singel är verkligen så mycket Factory och "Madchester" att det gör ont. Och är det någon svag punkt jag har i mitt musiklyssnande så är det just Factory och "Madchester". Så när dom trycker allt vad dom har på dessa två svaga punkter så gör det väldigt, väldigt ont!


Le Sport- It's Not The End Of The World [ladda hem mp3]
Jag hade, till skillnad från alla andra känns det som, svårt för Le Sports första singel Tell No One 'bout Tonight. Tyckte den var lite för kitschig och jag hade svårt att ta den på fullt allvar även om jag förstod lite av charmen av den. Deras nya singel däremot har jag inte det minsta svårt för.


Everyday Mistakes- Like I Care [ladda hem mp3]
Everyday Mistakes är från Allingsås och gör en typ av popmusik som jag saknar just nu när nästan allt verkar bli elektroniskt. Det är gängligt och skevt på sina ställen och den här låten är inte ens två minuter lång. Precis som riktigt bra popmusik ska vara.


Den 27 juli 2007 kommer den första långfilmen av The Simpsons att ha premiär:

The animated 25-second clip opens on a giant superhero S. "Leaping his way onto the silver screen," intones a narrator, "the greatest hero in American history!" Cut to Homer Simpson sitting on his couch in his tighty whities. "I forgot what I was supposed to say," he says. The narrator continues, " 'The Simpsons Movie,' coming to the screen, July 27, 2007." "Uh, uh," says Homer, "we better get started."

Här kan man titta på den trailern. Känns både "spännande och nervöst", för att citera Johan Jacobsson på Sonics hemsida.

Pessoa

Haha, Fernando Pessoa tycker synd om mig:

"Jag tycker mera synd om dem som drömmer om det sannolika, det verklighetsanknutna och det näraliggande än om dem som fantiserar om fjärran och främmande ting. De som drömmer grandiosa drömmar är antingen dåraktiga och tror på det de drömmer, och följaktligen lyckliga, eller också är de vanliga enkla fantaster för vilka fantasierna är en själens musik som vaggar dem till ro utan att betyda något. Men den som drömmer om det möjliga löper en reel risk att drabbas av en verklig desillusion. Jag kan knappast bli särskilt ledsen över att jag inte har blivit kejsare i Rom, men jag kan sörja över att jag aldrig ens har talat med sömmerskan som alltid viker om hörnet och går in på tvärgatan till höger vid niotiden. Drömmen som lovar oss det omöjliga berövar oss detta just därför att vi omöjligen kan få det, men drömmen som lovar oss det möjliga tränger sig in i våra liv och överlåter uppgiften att lösa problemet åt oss. Den ena drömmen lever fritt och oberoende, den andra är underkastad omständigheterna i det som händer och sker."

Dagens låt: Håkan Hellström - Båda Sidor Nu