Hejda discomusiken!

Snodde den här från Service's hemsida. Behöver väl egentligen inte skriva nåt om den, den talar ganska mycket för sig själv. På ett sätt kan man väl säga att vissa saker förändras medan vissa saker verkligen inte gör det. Det finns ju ganska tydliga paralleler med dagens fildelningsdebatt här och som sätter den debatten i ett lite nytt och intressant ljus. Men som sagt klippet får nog kanske tala för sig själv.

.....................................................

När avsaknaden av politisk musik är som störst i dessa nyliberala tider så kommer Radio Dept och ger oss en låt om vår högerregering med titeln Freddie and the Trojan Horse. Jag har inte riktigt uppfattat hela texten så jag kan inte riktigt kommentera den så jag får kanske återkomma om den saken. Dessutom har vi den här veckan också förärats med ett nytt musikmagasin som också kan uppfattas som ganska politiskt i alla fall om man jämför med en tidning som Sonic. Tidningen heter Novell och innehåller en intervju med Johan Staël Von Holstein som är briljant.

Playlist "Födelsedagsfest" 080426

Action Biker - Love For Sure
M83 - Graveyard Girl
Gui Boratto - Beautiful Life
The Magnetic Fields - California Girls
Cass McCombs - That's That
Markus Krunegård - Jag är en vampyr
The Clash - Rudi Can't Fail
Moto Boy - What It Was Like To Be With You
Club 8 - Whatever You Want
My Morning Jacket - Two Halves
Cut Copy - Saturdays
Nick Lowe - I Love the Sound of Breaking Glass
Cut Copy - Hearts On Fire
Orange Juice - I Guess I'm Just A Little Too Sensitive
Electronic - Getting Away With It
Pacific - Disappear
Familjen - Det Snurrar i Min Skalle
Parken - Åt Helvete Med Himlen
Gentle Touch - Once You Used To
Paul Simon - Graceland
Hercules & Love Affair feat. Anothony Hegarty - Blind
Peter Gabriel - Salsbury Hill
Hot Chip - Ready For The Floor
Sebastian Tellier - Divine
Håkan Hellström - För En Lång Lång Tid
The Style Council - Headstart For Happiness
Joel Alme - The Queens Corner
Vampire Weekend - Mansard Roof
Joel Alme - Always On My Mind
The Whitest Boy Alive - Golden Cage (Fred Falke remix)
Kopia - Circuit Three
The Waterboys - The Whole of the Moon

Dom säger att allt är för konsten.

Jag läste, som kanske en av de sista i Sverige, för några dagar sedan ut Gellert Tamas reportagebok Lasermannen - En berättelse om Sverige. Den var ju självklart briljant på alla sätt och vis som jag hade förväntat mig efter att redan ha sett den i TV-serieform som en av de bästa svenska dramaproduktioner jag någonsin sett. Men förutom denna lilla detalj så var det mest bestående intrycket efteråt hur otroligt lik den var Truman Capotes Med kallt blod.

Capotes behandlade också ett, i USA, väldigt uppmärksammat brott. Båda händelserna har sagts "tagit oskulden" av sina länder; i USA chockades på 60-talet bilden av den lantliga idyllen där inget hemskt kunde hända och i Sverige fick vi i början av 90-talet våran allra första seriemördare. Båda böckerna är två imponerande journalistiska researcharbeten med en otrolig detaljrikedom där dock Capote tar sig en aning större friheter vad gäller de litterära utsmyckningarna i texten. De följer också båda en narrativ som hela tiden växlar mellan sina perspektiv och sina röster; man får t ex i båda böckerna se det från mördaren/mördarnas synpunkt, offren, poliserna samt ett större samhälleligt perspektiv. Båda säger också på ett mycket bra sätt något om tiden och samhällsklimatet då de båda brotten inträffade.

Vidare verkar det också som att båda författarna kom ganska nära huvudpersonerna i sina böcker. Truman Capotes förhållande till den ene mördaren Perry är omtalat och Gellert Tamas var en av få journalister som John Ausonius lät sig intervjuas av. Huruvida efterspelet liknar varandra vet jag inte så mycket om; Capote blev utbränd efter de flera års arbete det hade tagit att färdigställa boken och var, enligt uppgifter, ett vrak ända fram till sin död och för blev också oproduktiv efter Med kallt blod. Hur Gellert Tamas psykiska och fysiska tillstånd ser ut i dagsläget har jag ingen aning om. Men ey, allt för konsten!

Långa bollar på Bengt.

Hammarby Damfotbolls nya marknadsföringskampanj är, som ni kan se, inget annat än briljant. En annan affisch (än den här bredvid) lyder: "38:e bästa ligan i Europa. Eller världens bästa. Vi ses på Kanalplan!". Det klagas så mycket på herrallsvenskans låga nivå jämfört med de andra europeiska ligorna som Premier League, La Liga och Serie A som alla hyllas jämt och ständigt i svensk press. Samtidigt som en av världens bästa fotbollsligor spelas framför våra näsor några kvarter bort från t ex Råsunda.

Ändå fortsätter det att göras stora reportage och extra bilagor inför herrallsvenskans premiär; denna kladdiga gärsgårdsserie. Det säger ju allt att en spelare som Bojan Djordic de senaste säsongerna fört en tynande tillvaro i Championsship-laget (Englands andradivision) de senaste säsongerna men nu är han allsvenskans hetaste övergång och spelaren med kanske mest press på i hela serien. Samtidigt som damallsvenskan kan stoltsera med världens bästa fotbollsspelare i Martha.

Svenska sportjournalister skulle skita på sig om Kaká eller Cristiano Ronaldo gick över till ett herrallsvenskt lag. I damallsvenskan är en sådan sak verklighet. Därför förtjänar den mycket mer uppmärksamhet av mig och alla andra som påstår sig vara intresserad av fotboll.