Just a piece of the puzzle.

Jag ångrar mitt förra blogginlägg. När jag skrev det var det ett par timmar efter att debattinlägget hade publicerats på Newsmill och en storm (i ett vattenglas?) var på väg att dra över debatt-Sverige. Jag hade innan bara vagt hört talas om detta TV3-program och visste att hon var gift med Paul Anka. När jag först läste det tyckte jag det var så otroligt bisarrt att jag kände mig tvungen att skriva något. Och med tanke på att den här bloggen inte uppdateras speciellt ofta så får man väl säga att det berörde mig.

Så här i efterhand kände jag mig dum och lurad som gick in i den fällan. Nu känner jag mig lite smutsig. Jag blev en pusselbit som utgjorde den uppmärksamhet-pyramid som Anna Anka stod högst uppe på, en del av det noga kalkylerade PR-trick som nästan hela Sverige blev lurade av. Jag blev en del av alla dessa tusentals blogginlägg, nätkommentarer, debattartiklar och TV-inslag som utgjorde hennes folkliga genombrott i Sverige. För det skäms jag.

Jag funderade till och med en stund att radera mitt förra inlägg. Men nu får det vara kvar som en obehaglig påminnelse om att jag borde tänka över vad jag "reagerar på" här i bloggen. Vissa artiklar, krönikor, inslag och reportage är gjorda bara för att en blogg-storm ska dundra oavsett om det är för ett bra syfte eller inte utan bara för att få uppmärksamhet.

För är det något man kan räkna med så är det att om något skrivs om i svenska bloggar så plockas det direkt upp tidningar, TV och radio. För gammelmedia är ju så oroliga att de ska missa något annars. Ibland önskar jag att de kunde bry sig lite mindre. Jag med.

Den fula ankungen

Årets roligaste och sjukaste läsning är här. Och det är ingen mindre än svenskamerikanskan Anna Anka som levererar den. Ja, just det, damen som är aktuell i TV3:s kvalitetsprogram "Svenska Hollywoodfruar". I ett debattinlägg på Newsmill proklamerar hon att hon "vill bli en förebild för svenska fruar". Texten, som slår något slags världsrekord i unkna värderingar, innehåller flera minnesvärda passager. Här är en:

"Svenska pappor är tragiska med sina blöjbyten och sin jämställdhet. En riktig amerikansk man får panik om han är ensam med barnet i mer än 20 minuter. Amerikanska pappor lagar inte mat och stryker inte, de jobbar och försörjer sina familjer."

Här är en till:

"Det är synd om svenska män. De gifter sig med snygga kvinnor som snabbt blir oattraktiva, börjar klä sig slafsigt och struntar i mannens behov. Många svenska män måste undra varför de gifte sig - och det är inte underligt att så många väljer att skilja sig."

Och ännu en:

"Och så förfasar sig svenska folket nu över att jag är gift med en betydligt äldre man. Så fort en kvinna gifter sig med en äldre man heter det att hon är en prostituerad. Men ingen säger något om Demi Moore och Madonnas unga killar. Kan någon förklara vad det är för skillnad mellan mig och Ashton Kutcher? Om du går in i en hundaffär, köper du då en gammal hund eller en söt valp?"

En favorit:

"Om du anställer någon i Sverige ska du ha utbildning och vara kvalificerad. Här är det illegala mexikaner som gör jobbet. De diskar, städar, tar hand om trädgården. Jag har en enorm trädgård och fyra trädgårdsmästare. Det är jag som ser till att de kan försörja sina familjer. De kan inte prata engelska. Det är som att prata med en vägg, de kan inte ens stava till sina egna namn. Det kan bli ganska frustrerande ibland.

Förstår ni hur förbannad man blir när man lägger ner enorma summor på gräsmattorna och trädgårdsmästarna sedan förstör det jag plöjt ner 100000-tals kronor i?. Det är väl inte konstigt att man blir rasande och skäller ut dem. Men jag förnedrar dem inte. Jag tar hand om dem och ser till att de bor i bra områden nära jobbet så att de slipper sitta i bilköer. Jag skickar de på semester och ser till så att deras familjer har det bra."

Och så får jag själv en känga:

"Sedan har vi jätteproblem här med den nya internetgenerationen. Den är obildad och missunnsam och deras liv på bloggar och twitter meningslöst."

Jag ser framför mig hjorder av män och kvinnor som demonstrerar utanför Rosenbad snart som vill flytta oss tillbaka till det medeltidssamhälle där kvinnor tillåts vara kvinnor och män män. Anna Anka blir vår räddare, hon inspirerar oss till frigöra oss från våra hemska sosse-bojor och öppna armarna mot det förlovade landet Amerika där "illegala mexikaner gör jobbet".

Vad ska jag säga? Jag älskar när människor berättar för andra hur de borde leva sina liv. Som om vi i Sverige levt en slags outvecklad helvetes-tillvaro. Och speciellt när lösningen kommer från rättvisans och föredömets land; USA.