tisdag, februari 21, 2006

Alan Ball. Hjälte.



Ibland får man för sig att en tragisk vardag är mer verklig än en lycklig vardag. Men sanningen är väl någonstans där mitt emellan? De flesta dagarna är väl varken tragiska eller sorglösa; de flesta dagarna bara flyter på utan att man känner något speciellt. Där finns också svårigheten med en TV-dramaserie; det finns hela tiden ett krav från publiken att bli underhållen. Det finns en begäran att det vi tittar på ska vara dramatiskt och spännande, samtidigt som de flesta människors liv väldigt sällan innehåller just dramatik och spänning. TV-serien blir mer en avkoppling från vardagen än en förlängning av den. Det gör att TV-serier kommer ganska långt ifrån något anspråk på att vara en någorlunda återgivning av verkligheten. Och sällan är det något som problematiseras eller ifrågasätts.

Den amerikanska HBO- producerade dramaserien Six Feet Under gör kanske vid en första anblick inte mer anspråk än någon annan dramaserie att vara en närmre verklighetsåtergivning. Den utspelar sig hos en familj i Los Angeles som driver en begravningsbyrå och redan där kanske man har ett anslag som ter sig dystrare än den genomsnittlige familjens modus; hela deras tillvaro präglas av död. I början av varje avsnitt inträffar en dödsolycka som ger avtryck i resten av avsnittet och vars offer blir deras begravningsbyrås uppgift att hand om.

Det är inte så konstigt att man såg, och fortfarande ser, Six Feet Under som en ganska osannolik succé. En tungsint TV-serie om en begravningsbyrå där alla karaktärerna verkar ha en destruktiv relation till både sina familjemedlemmar och sina livspartners är knappast något man kan koppla av till och obekymrat ögna igenom. För den behandlar döden som något påtagligt närvarande i vår tillvaro som är svår att ignorera. I en intervju i Expressen i februari 2002 inför seriens premiär säger seriens skapare Alan Ball att döden ” är något som är ständigt närvarande i våra liv, men samtidigt något som vår kultur hela tiden säger till oss att vi ska ignorera. Nästan all popkultur predikar att vi ska vara evigt unga. Snygga, vältränade, superglada. Följden blir att nästan alla går runt och känner sig misslyckade på ett eller annat sätt. Alla har komplex för att det inte lever ett idealliv. Den egentliga verkligheten, där döden hela tiden är närvarande, förträngs däremot helt.”


Familjen Fischer.

Här talar Alan om ”den egentliga verkligheten”, vad det innebär exakt är jag osäker på men jag tror ändå att jag vet vad han pratar om. Det är en verklighet, precis som serien ofta skildrar, som är lite pinsam och något man helst inte pratar om men som väldigt många känner igen sig i. Ofta används rent övernaturliga inslag för att förstärka verkligheten: i varje avsnitt förekommer minst en gång där en levande möter, och kanske till och med pratar med, en död människa. Se där, en pinsam verklighet som väldigt få skulle prata om.

Kanske känns karaktärerna i Six Feet Under så verkliga för att de som alla andra människor så uppenbart visar upp sina fel och brister mitt framför ögonen på oss hur pinsamma och jobbiga de än må vara? Man ser att de sviker sina närmaste gång på gång, men man förlåter dem för att man älskar dem så mycket och man vet att de, innerst inne, bara vill väl. Dom gör om samma misstag gång på gång; de lär sig aldrig, de säger en sak men menar en annan och de dras till människor som de vet inte är bra för dem.

Visst målar Six Feet Under upp en familjs vardag på ett allt jämnt mörkt och djupt tragiskt sätt; ibland verkar det inte finnas några ljuspunkter eller tecken på en bättre framtid för dem. Men samtidigt skildras karaktärerna med en sådan värme och empati att man inte kan låta bli att känna en sorts närhet och medkänsla med dem. En sådan närhet och medkänsla som man skulle känna om det vore grannfamiljen och deras tragiska livsöde.


Victoria Bergsman. Hjälte.

The Concretes hemsida kan man nu titta på videon till deras nya singel "Chosen One". Videon är jävligt twee på något sånt där gulligt, poppigt sätt. Låten är också en väldigt poppig sak med fina gitarrer som för tankarna till Primal Screams "Gentle Tuesday".
http://www.theconcretes.com/ Klicka sen på "Downloads".

Inga kommentarer: