Söndagslyrik

Idag bjuder jag på lite söndagslyrik här på min blogg. Jag tänkte börja med den gamle gode Baudelaire och hans dikt "Dimmor och regn" som handlar om årstider. Det är ju ett fenomen som i stor utsträkning påverkar ens vardag. Men sällan behandlas det inte mer än väldigt ytligt oss människor emellan. Det blir lätt väldigt klyschigt och det är väl inte så konstigt med ett ämne som inte alls går att påverka. Det är bara att acceptera att det styr ens sinne.

Sena höstar, vintrar, vårar dränkta i lera,
sövande årstider, ni som min själ håller av
för att ni sveper i slöjor och vet balsamera
hjärta och hjärna djupt i er vaga grav!

På denna slätt där en isig stormvind hörs snyfta
och där i långa nätter vindflöjeln kvider
skulle min andres korpvingar lättare lyfta,
öppna till flykt, än i milda knoppningstider.

Intet ljuvare finns för ett dystert hjärta
och för en sorg, sen länge i rimfrost klädd,
än ert slocknade grå på ögats hinnor,

bleka årstider, ni vårt klimats härskarinnor
- om ej att två och två bedöva sin smärta
sent i månlös kväll på en tillfällig bädd.

Jag vill ha vår. Nu.

För ca 6 år sedan var jag på klassresa i Österrike. En dag så åkte vi ner till Italien och besökte Venedig över en dag. Vi var bara där några timmar men jag glömmer aldrig hur vackert det var där. Någon gång måste jag återvända dit. Det är någon sorts skimrande mystik över den staden. Jag tänker ibland på Marcus Birros skildringar av Venedig i "Alla djävulska främlingar" och ett kort jag tog från Rialtobron på alla båtar i vattnet. Det är kanske som Lord Byron skriver i sin dikt "Venedig" att det "är Italiens mask, Europas spegelsal". Jag vet inte, men såhär börjar i alla falla den dikten:

Jag såg Venedig från den sorgens bro
Som från palats till blykammar går;
Jag såg hur speglade i vattnets ro
Hus efter hus en magisk strålglans får;
Runt om mig spänner många hundra år
Ut vingarna, en svunnen Äras prakt
Sprids som ett leende; bevingat står
San Marcos pelarlejon än på vakt
Som då när havet självt det till sitt välde lagt.

Jag vill härmed avsluta söndagslyriken med en popkulturell text signerad ingen mindre än Plura Jonsson; en av Sveriges bästa poptextförfattare. Låten heter "Stora steg, stora tårar" och finns på Eldkvarns album "Himmelska Dagar".

Kom ut ur kulissen, älskling, kom ut ur din
stad av sönderskjutna minnen.
Det var en målande historia, men föreställningen
är slut se'n en timme.
Ridån föll; du verkar trött och sjuk.
Drick inger mer nu, inget blir ändå som förut.


Dagens låt: Squarepusher - Tommib