Sally Cinnamon

Falun var äntligen snäll mot mig i lördags och jag hade en sån där helt fantastiskt trevlig kväll som tog slut sent i en park på söndag morgon. Till råga på allt fick jag reda på varifrån Håkan Hellström lånat de vackra stråkarna på "Brännö Serenad". Isley Brothers "My Love Is Your Love (Forever)". Vilket är exceptionellt bra soullåt.

Det är hela tiden en massa tjafs om att han snor hit och dit. Jag kunde inte bry mig mindre. Att han lånar från Isley Brothers den här gången fastställer bara hans redan tidigare dokumenterade ypperliga smak. Vilket är mer än vad man kan säga om de flesta ursäkter till popartister. Håkan är ett geni, Sveriges bästa textförfattare och en sångröst som lyckas förmedla känslor som ingen annan i Sverige klarar av. Hursomhelst ladda hem eller inhandla "My Love Is Your Love (Forever)" med Isley Brothers och jag hoppas för eran egen skull att ni inte missat Håkans superba tredje album "Ett Kolibarns Bekännelser" som släpptes tidigt i våras.

Efter att ha spenderat största delen av veckan ute i skärgården gav jag mig idag i kast med att färdigställa ett blandband till en nära vän. Jag har inte spelat in blandband på ett halvår, det ska erkännas att hela processen var ringrostig och inte helt smärtfri. Men jag stod där tillslut med ett komplett blandband. Jag vet inte vad ni tycker om blandband. Antagligen att det är fruktansvärt omodernt och att en brännskiva fungerar mycket bättre och smidigare. Hm, men bara för det otränade örat. Som Thurston Moore från Sonic Youth säger i boken "Mix tape - The art of cassette culture" så går det inte att jämföra det levande analoga ljudet med den perfekta och i längden alltför statiska digitala motsvarigheten.

Ett blandband kan vara som ett brev till någon som man inte träffat på länge, ett dagboksinlägg till en nära vän, ett sätt att säga vem man är till någon man gillar som man nyss träffat och man vill ska få en sån bra bild av en själv som möjligt. Eller så kan blandband i rent egoistiskt syfte fungera som en sorts terapi. Det finns ibland inget bättre sätt att få en regnig och grå dag att passera som när man spelar in ett blandband. Som Lennart Persson sa: "Vad vore livet utan blandband?"

Min comeback på blandbandsarenan är en ganska brokig sådan. Men det är ändå en hyfsad pekpinne på vad jag lyssnat på under våren och hållit närmast hjärtat. Kanske säger den någonting om min tid i London? För mig gör det det i alla fall. Och det är ju det som betyder någonting. Ok, here it goes:

A.
Cut Copy - Time Stands Still
The Radio Dept. - Deliverance
Isolée - Schrapnell
My Bloody Valentine - You Made Me Realise
Saint Etienne - Spring
The Tough Alliance - Koka Kola Veins
The Magnetic Fields - I Thought You Were My Boyfriend
Colleen - Summer Water
New Order - Dreams Never End
The Chap - Arts Centre
Differnet - On A Trail
The Pastels - Million Tears

B.
Colder - Wrong Baby
Khonnor - A Little Secret
Electrelane - Gone Darker
CDOASS - Counting Numbers
Orange Juice - Falling And Laughing
Frida Hyvönen - Come Another Night
The Magic Numbers - Forever Lost
Hal - Slow Down
Anthony & The Johnsons - Fistful Of Love
M. Ward - Paul's Song
Rod Stewart - Tomorrow Is A Long Time
Teenage Fanclub - Is This Music?

Förresten funderar jag seriöst sätta något sorts alkolås på min mobil. Det är inge kul att vakna upp med ångesten och rädslan av att man skickat ett puckat sms till en eller flera människor. Don't Drink And Dial!