En fantastisk intervju med Woody Allen och Larry David i senaste numret av New York Magazine som båda är aktuella i Allens nygamla film Whatever Works.Se trailer här.
En fantastisk intervju med Woody Allen och Larry David i senaste numret av New York Magazine som båda är aktuella i Allens nygamla film Whatever Works.
Marcus Birro har nu stängt ner kommentarsfunktionen till sin fotbollsblogg på Expressen. Inte så värst förvånande. Han stängde ner kommentarsfunktionen på sin blogg på marcusbirro.se också. Och han slutade även att blogga på Svenska Fans p g a alla haters (eller var det för att Expressen erbjöd honom en hel del pengar för att göra samma sak där?). TV4-profilen och Fotbollskanalens bloggare Patrick Ekwall kör även han utan kommentarer och hyllar Birros beslut. Ekwall skriver att han hoppas att "fler bloggare hos seriösa publicister vågar välja samma linje istället för att vara ett redskap för legitimt förtal och rätt intelligensbefriade spyor som ingen vettig läsare vill ta del av."
I höstas intervjuade jag Kjell Häglund om etik inom journalistyrket. Vi kom då in på just hur man behandlar bloggkommentarer apropå hans artikel "Bloggarna gör det bättre" i tidningen Fokus. Han menade att en av de mest spännande delarna i den nya journalistiken är att en krönika inte är slut när den har gått i tryck och när man har satt punkt för sista meningen utan att den fortsätter i diskussionerna som uppstår i kommentarsfälten och på andra bloggar. Han ville gärna förtydliga sin text om det uppstod frågetecken och kunde inte förstå varför många journalister är så sparsamma med att bemöta kommentarer. En fotbollsvärldens Robin Hood. Det skulle man kunna kalla den brittiske kulturministern Andy Burnham, som vill se ett mer jämnställt Premier League och nu vill ta till okonventionella metoder för att få detta till stånd....och Jan Gradvall om att unga amerikanker hellre vill jobba inom den statliga sektorn än som journalister:
Den Obama-effekt som Martin Gelin beskriver i sin nya bok ”Det amerikanska löftet” är genuin. Fler och fler vill verkligen konkret hjälpa till att skapa en ny och bättre värld. Antalet ansökningar från unga amerikaner som vill jobba inom den statliga sektorn har redan ökat med 82 procent.
När ser vi samma utveckling i Sverige? När får mellanstadielärare högre status än modebloggare? När blir Landstinget det nya Stureplan?

"Ser man till resten av den svenska journalistkåren är det storslaget att över huvud taget ha en igenkännbar och så konsekvent genomförd Metod.Recensionen är verkligen välskriven och om någon är rätt man att recensera Niva så är det väl Mattias Göransson. Men man får väl kanske ifrågasätta Aftonbladets kulturredaktions icke-existerande aktualitetskrav. Visst, boken har ju självklart fortfarande relevans men boken kom trots allt ut i mitten av december förra året.
Lämna fotbollsjournalistiken för vilket ämne du vill – kultur, politik, samhälle, ekonomi – och det blir omöjligt att hitta den skribent som kommer ens i närheten av vad Erik Niva presterat i ämnet fotboll.
Och tvärtom: om det så bara funnits en skrivande journalist med Erik Nivas upptäckarlust, ambitionsnivå och produktionskapacitet inom vart och ett av dessa ämnesområden, hade det hetat att vi levde i en journalistisk guldålder."
Sprit kostade mindre än mjölk där borta. När unga, frustrerade och våldsamma människor hålls instängda en längre tid med obegränsad tillgång på alkohol går saker och ting lätt över styr. Som när grabbgänget tejpade fast honom i sängen med gaffatejp exempelvis. Eller när han vaknade av knytnävsslag i ansiktet. Under dagen hade han och hans rumskamrat haft en dispyt och efter att hällt i sig ett flak öl tog han sin hämnd. Enligt Arendt rapporterades händelserna till befälen men inga
åtgärder vidtogs.
– De flesta soldater var hyggliga typer som bara ville få jobbet överstökat och åka hem till sina familjer. Men det fanns en grupp galningar som verkligen gick igång på att göra människor illa.
Arendt gled djupare och djupare in i en depression. Till slut gjorde han en snara av en elkabel och försökte hänga sig i takfläkten i förläggningen. I ett ögonblick sprattlade hans fötter ovanför golvet innan fläkten lossnade från sitt fäste.
– Jag skämdes och berättade inget för någon. Efter den händelsen stängde jag av alla känslor. De sista två månaderna var jag som en robot.
Drömlivet i ett hus på landet han fantiserat om på militärbasen tycktes ännu mer avlägset när han kom hem efter sina tio månader på Kuba. Den första natten tillbringade han ensam i sin bil på en parkering utanför Wal-Mart. Han hade ingenstans att bo, inget jobb och flickvännen hade lämnat honom.
När han vaknade på morgonen såg han kunderna som var på väg att fylla sina shoppingvagnar med varor.
– Allt kändes så futtigt, själlöst och utan mening. Jag försökte anpassa mig. Men jag upplevde det som att mina vänner inte förstod vad jag gått igenom. De jobb jag skaffade kunde jag inte behålla eftersom jag inte stod ut med att någon sade åt mig vad jag skulle göra.
Någon hjälp att bearbeta sina psykiska problem har han inte blivit erbjuden. Han har fortfarande ingenstans att bo utan sover hos kompisar i Chicago. Naturligtvis är han medveten om de alarmerande siffror som beskriver situationen för många av USA:s krigsveteraner. De många våldsbrotten, drogmissbruket, hemlösheten och självmorden. Armén utreder just nu 24 misstänkta självmord bland amerikanska soldater bara i januari 2009, fler än de som dödats på slagfälten i Afghanistan och Irak under samma tid. Därför låter han bli alkohol och droger förutom cigaretter, kaffe och marijuana som han röker för att lugna sina nerver. Psykofarmaka har han varken råd med eller vill äta.
– Jag är uppvuxen i en trailerpark. Min familj är fattig. Att ta värvning var min enda chans att få en collegeutbildning. Jag valde National Guard eftersom jag trodde att risken var minimal att jag skulle skickas utomlands. Istället har jag medverkat i systematiska övergrepp mot mänskliga rättigheter, säger Arendt.