Popaganda och 50 bästa konservativ rocklåtarna

Ok, den ambitiösa listan på artister jag skulle se på Popaganda blev kraftigt reviderad i slutändan. Det blev bara The Kid, The Embassy, Andreas Mattsson och The Whitest Boy Alive som fick äras med mitt publika stöd. The Kid och The Embassy var mycket bra, The Whitest Boy Alive helt ok och Andreas Mattsson ganska tråkig. Det två främsta anledningarna till min stora delar obefintliga närvaro vid gratisfestivalen var; dåligt väder och slöhet.

Slöheten och det dåliga vädret var oftast i kombination med att man fastnade på trevliga förfester. Men att jag missade mycket på Popaganda stör mig ganska lite, fredagskvällen/natten på Debaser fick mig att inse en gång för alla att jag är en klubbmänniska, inte en festivalmänniska. Det var en helt underbar kväll på alla sätt och vis.

Den amerikanska konservativa tidningen National Review har gjort en lista över de 50 bästa konservativa rocklåtarna. Det är en intressant lista som påminner om oss att rockmusik både ideologiskt och musikaliskt ofta är en djupt reaktionär kulturyttring och inte det minsta radikal. En kulturyttring där nostalgi och rädsla för förändring är grundstenarna. Inget fel i det egentligen, nostalgi och sentimentalitet är två centrala känslor hos människor. Men det är förvirrande när motsatsen ofta brukar hävdas. Listan i sin helhet med kommentarer kan hursomhelst läsas här.

Dessutom...

I torsdags skrev jag min första gästblogg på Elins blogg Monsson. Mitt inlägg kan man läsa här.

Imorgon har jag min sista handledning med B-uppsatsen och på onsdag ska det förhoppningsvis vara klart. Då blir det Club Killers!

Dagens låt: Pet Shop Boys - Before