"Att uppfatta och omfattas av ett avgränsat "nu" är så påfrestande att man brister, går sönder inombords, faller i bitar som aldrig mer kan fogas ihop på samma sätt som "nyss". Man hamnar mellan två hjärtslag, mellan två andetag, utan minne av det förra och utan föreställning om det nästa. En rytmens kollaps. Ett gränslöst tomrum. Hjärtats rytm slår vakt om tomheten, den tomhet som är minnen av löften och löften om kommande minnen, en underbar tomhet i vårt innersta, en tomhet som bara dårar försöker att fylla, dårar och riktigt onda."
- Klas Östergren
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar