tisdag, oktober 25, 2005

Igår inträffade en sak som inte händer mig så ofta. Det händer några få gånger om året bara faktiskt. Jag hade inte någon lust att lyssna på musik. Det fanns ingenting som jag var sugen att lyssna på. Inget kändes liksom relevant att lyssna på. Det var inget som passade min sinnesstämning just då.

Det måste vara en speciell sinnesstämning för mig eftersom den bara inträffar vid ett fåtal tillfällen om året. Men igår och halva den här dagen spelade jag inga låtar här på datorn. Jag tog varken med min cd-freestyle eller kassettfreestyle när jag skulle någonstans som jag verkligen alltid gör. Ibland kan jag få panik om till exempel mina batterier dör efter halva resan hem från skolan. Men igår ville jag bara att det skulle vara tyst.

Fast det fanns faktiskt en låt igår som jag ville lyssna på och det var Rolling Stones - Indian Girl. Vet inte riktigt varför. Jag har fått för mig att jag tröttnat på Stones på senaste tiden bara för att jag tycker att dom inte känns relevanta för mig längre. Deras texter säger aldrig någonting om mig och mitt liv.

Men sen tänker jag vilket otroligt puckat resonemang jag fört där för mig själv. Rolling Stones dragningskraft har aldrig någonsin legat i deras texter. Deras musik har aldrig varit djup musik som rört mig ända in i själen. Det har aldrig varit deras poäng eller syfte. Stones är vad jag skulle vilja kalla ett "feel-good-band". Stones har bara en dragningskraft och det är kärleken till musiken och det räcker långt, mycket långt om jag får tilläga.

Men visst deras texter är fruktansvärt, vad kan jag säga, ytliga egentligen med några få undantag. Men det spelar ingen roll. När den enda låten jag ville höra under mitt ett och ett halvt musikbefriade dygn var deras "Indian Girl" så betyder det ganska mycket. Det var en av få låtar som talade till mig just då. Jag vet absolut inte vad den sa till mig. Antagtligen ingenting alls.

Men ibland vill man inte ha låtar som säger en massa saker. Man vill inte ha låtar som måste ha någon jävla mening eller låtar som gör att man måste fundera om det finns någon jävla mening. "Indian Girl" är verkligen "feel-good" musik precis på samma sätt som feel good-filmerna funkar. Det är mycket trevligt.

Ibland vill man ju ha musik som bara är trevlig, ler när man tilltalar den och skakar hand vänligen men bestämt. Musik som man kan umgås meed utan krav och press. Musik som man kan slappna av till och känna sig hemma hos. Indian Girl.

Inga kommentarer: