Jesper Högström skriver på Expressens kultursidor att han saknar en svensk romankonst som står "mitt i vardagen". Eller som han så snärtigt uttrycker det: "varför skulle verkligheten bry sig om litteraturen, när litteraturen inte bryr sig om verkligheten?"
Well Jesper, litteraturen behöver tillnärmelsevis inte verkligheten lika mycket som verkligheten behöver litteraturen. Den stora och det fantastiskt ogreppbara med litteraturen är att den bryr sig slående lite om den speglar en samtid eller möjlig verklighet.
Litteratur bryr sig också ganska lite om mallar, former och invanda sätt. Även om Högström kanske inte hittar den där samtiden eller verkligheten mellan pärmarna, inom det snäva begrepp som kallas roman, så finns alltid de där historierna om oss själva någon annanstans. Jag tror bara Jesper Högström letar på fel ställen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar