Jag ångrar mitt förra blogginlägg. När jag skrev det var det ett par timmar efter att debattinlägget hade publicerats på Newsmill och en storm (i ett vattenglas?) var på väg att dra över debatt-Sverige. Jag hade innan bara vagt hört talas om detta TV3-program och visste att hon var gift med Paul Anka. När jag först läste det tyckte jag det var så otroligt bisarrt att jag kände mig tvungen att skriva något. Och med tanke på att den här bloggen inte uppdateras speciellt ofta så får man väl säga att det berörde mig.
Så här i efterhand kände jag mig dum och lurad som gick in i den fällan. Nu känner jag mig lite smutsig. Jag blev en pusselbit som utgjorde den uppmärksamhet-pyramid som Anna Anka stod högst uppe på, en del av det noga kalkylerade PR-trick som nästan hela Sverige blev lurade av. Jag blev en del av alla dessa tusentals blogginlägg, nätkommentarer, debattartiklar och TV-inslag som utgjorde hennes folkliga genombrott i Sverige. För det skäms jag.
Jag funderade till och med en stund att radera mitt förra inlägg. Men nu får det vara kvar som en obehaglig påminnelse om att jag borde tänka över vad jag "reagerar på" här i bloggen. Vissa artiklar, krönikor, inslag och reportage är gjorda bara för att en blogg-storm ska dundra oavsett om det är för ett bra syfte eller inte utan bara för att få uppmärksamhet.
För är det något man kan räkna med så är det att om något skrivs om i svenska bloggar så plockas det direkt upp tidningar, TV och radio. För gammelmedia är ju så oroliga att de ska missa något annars. Ibland önskar jag att de kunde bry sig lite mindre. Jag med.
1 kommentar:
Äsch, det är väl inget att ångra. Var det inte du som ville ha mer drama i media? :) Dessutom hade vi gått miste om detta välskrivna inlägg om du inte skrivit det förra!
Skicka en kommentar