fredag, februari 29, 2008

Håkan Hellström - För En Lång Lång Tid



Jag borde ju egentligen vara försedd med munkavle i det här fallet. Det finns så mycket historia här som kanske helt grumlar min förmåga att se klart och nyktert. Jag kanske borde noga analysera beståndsdelarna mot varandra och dra en slutsats om helheten verkligen håller istället för att obekymrat sträcka upp händerna i vädret och jubla. Men som den tyske filosofen Hans-Georg Gadamer sa: "När vi blir estetiskt medvetna skapar vi ett avstånd till verket, "främmandegör" det i förhållande till vår första spontana, intima upplevelse".

Så, jag tänker inte låta bli att hänföras av handklappen, den frigörande pinaoslingan och den sorgliga men vackra texten. Framför allt tänker jag på Eldkvarn när jag hör Håkan Hellströms nya singel. Inte konstigt; båda två är något av det finaste vi har inom svensk popmusik.

3 kommentarer:

Anonym sa...

Jag stör mig på hur du skriver.

Johanni Sandén sa...

ok? vill du utveckla det?

Anonym sa...

åh, menar du att håkan röstar som jag! då blir jag glad, ja. det var tur att du inte skrev att han röstade på kd, då hade jag blivit mycket besviken. handklappet är fint i låten, visst! och texten. ja. jag vill ha skivan bums!