Ett av mina absoluta favoritband verkar ha bestämt sig för att lägga av. Men inte gråter jag för det. New Order slutade vara briljanta när 80-tal blev 90-tal och har sedan dess bara sporadiskt gett ifrån sig något minnesvärt. För de var verkligen ett 80-talsband. Ett av årtiondets största med hård konkurrens från Pet Shop Boys, Style Council, Orange Juice, Jesus & Mary Chain, The Stone Roses och The Smiths (Oj, gick det att få en samling mer anglofila band?).
New Order är nästan mer att betrakta som ett singelband än som ett albumband. Missförstå mig inte nu, de släppte några av 80-talets bästa album helt klart (kanske framför allt Power, Corruption & Lies, Low-Life och Technique)men kanske kan det inte riktigt mäta sig med de nivåer de lyckades nå på deras singlar de släppta som inte fanns med på deras fullängdare.
Everything's Gone Green, Temptation, Confusion, Thieves Like Us, Shellshock, Here To Stay och många fler. Det där är fantastiska poplåtar överträffade av mycket få band. Och tillsammans med albumens mer experimentella sidor lyckades de trolla fram ett sjukt inflytelserikt sound. Det märks inte minst på dagens svenska indiescen där "Peter Hook-basgångarna" står som spön i backen.
Tyvärr har det gjort New Order till en ganska tröttkörd referens. Det är sällan jag hör ett band som de influerat som jag gillar. De flesta känns som de missförstått vad dom handlade om. De flesta härmar bara ett 80-talssound med ett sorts nostalgiskt skimmer. Det får mig att känna lite äckelkänslor men så fort jag får höra originalplattorna från när det begav sig försvinner dom och jag blir glad igen.
-----------------------
Gå gärna in på kultursajten Slummers hemsida och läs nya numret. Där finns bland annat en text av mig om Häpna i Botkyrka Konsthall.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar