Marknadens konformism

http://waywewear.blogspot.com/2006/12/en-gng-till-pamflett.html

http://www.svd.se/dynamiskt/noje/did_14227793.asp

Dom där två texterna gör mig så uppgiven och besviken på något sätt. Likriktningen och utarmningen. Som jag är rädd att jag är minst lika bidragande till som alla andra.

Vad är det som får oss, i ett av världens mest liberala länder, där alla möjligheter till fria val existerar, att klä oss uniformt på gränsen till skrattretande lika? Vad är det som får oss att upprepa det som några redan utvalda "gatekeepers" har valt ut som godkända åsikter, må det handla om handväskor eller politik?

(Johan B, The Way We Wear)

En ursvensk och uråldrig längtan efter ett rättesnöre, en konsensus om rätt och fel. En oundviklig bieffekt av en evighetslång tradition av socialstyrelser och motböcker som dikterat exakt vad som är bra eller dåligt för oss.
Vi vill fortfarande att någon annan bestämmer åt oss eftersom avsaknaden av en norm, en mall, ju omöjliggör alla former av opposition.

(Andres Lokko, Svenska Dagbladet)

Förhoppningarna har ju varit, iaf från min sida, att uppkomsten av bloggarna och hemsidorna skulle borga för att ett mångfald av åsikter skulle komma fram där alternativen var många. Ja, en mer demokratisk kultur. Men båda de ovan länkade texterna talar tyvärr för motsatsen och jag känner mig lite grann som en av alla onödiga hobbyskribenter som basunerar ut dåligt skrivna och ogenomtänkta texter som inbillar sig vara ett viktigt alternativ till den etablerade journalistiken men som i de stora hela idisslar samma åsikter och tankar.

Jag känner mig träffad helt klart. Jag placerar också Hot Chips andra album högt upp bland årets album och jag ser exakt ut som alla andra ungdomar i någon av Sveriges storstäder med någon sånär "koll" på modet. Gillar jag Hot Chips platta så mycket för att etablerade musiktidningar som Sonic och Nöjesguiden placerar den högst eller för att jag genuint tycker att det är en fantastisk skiva? Klär jag mig som jag gör för alla andra jag ser ute på klubbar och i tidningar gör så eller för att jag oberoende kan säga att det är kläder som jag gillar?

Den fria marknaden ska ju bereda vägen för mångfald och "sann demokrati" men i verkligheten funkar det dåligt. Det gör mig nedslagen. Det känns oinspirerande som dedicated follower of kultur. Men det är bra att ifrågasätta sig själv på något sätt. Jag ska göra mitt bästa för att bli en bättre människa.

Något som dock inspirerade mer än något annat den senaste tiden:



Jag såg denna underbara lilla film på Popcorns filmfestival i söndags och var helt tagen efteråt:

What Have You Done Today, Mervyn Day? continues Saint Etienne’s deep-seated fascination with the city of London and its inhabitants and buildings. The film is set in the vast mysterious pylon-covered wasteland that is the Lower Lea Valley, East London, on the eve of the Olympic redevelopment. Through the eyes of a paperboy on his first day at work, the band and film crew race against time to document buildings, landmarks and people before they disappear to make way for stadiums, spacious plazas and Olympic villages. David Essex, who features on the band’s critically acclaimed latest album, ‘Tales From Turnpike House’ narrates alongside Linda Robson, with accompanying musical score by St Etienne.

(Royal Institute of British Architects)

Efter filmen var jag som i en annan värld långt efter där ett helt synsätt rådde. Det var minst sagt inspirerande. Inspirerande var också dokumentären om Paul Weller på samma festival. En minst sagt imponerande man men han ser ganska lökig ut nuförtiden.