"Jag gick och satte mig vid det, lät mina fingrar röra sig, liksom fritt, och försökte förstå deras sinnesstämning. Jag kunde egentligen inte spela piano, inte i vanlig bemärkelse, när jag först tänkt lära mig hade jag bestämt mig för att gå tillväga på ett radikalt annorlunda sätt: jag spelade och spelade, utan någon som helst melodi, därför att jag trodde att jag då till slut skulle förstå tonerna, på ungefär samma sätt som barnet som första gången lär sig ett språk, utan regler, utan grammatik. Då skulle jag behärska tonerna i deras verkliga och precisa ögonblick, utan den abstraktion som skalor och melodier utgjorde, jag skulle kunna väga dem mot tystnaden som kvinnan som väger fisk på torget. Tonerna skulle vara mina. Men det gick inte så. Deras innersta nådde jag aldrig, då jag trodde att jag bar en av dem, förvandlade den sig genast till en annan, så fortsatte de timma efter timma med att lura mig."- Stig Larsson "Autisterna"
Någonstans i detta citat tror jag kärnan finns i varför jag så sällan rör min gitarr nuförtiden. "Autisterna" är en bok fylld med sådan här knivskarp briljans.
Dagens låt: Broadcast - Tears In The Typing Pool
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar