I musikens våld

Häromdagen satt jag och lyssnade igenom alla mina Joy Division-plattor och påmindes ännu en gång hur sinnesjukt bra det bandet verkligen var. Ingen kommer någonsin komma i närheten av vad dom gjorde under några korta men intensiva år i slutet av 70-talet. Det är precis som Thom Jurek skriver på All Music:

In the late '70s, in the aftermath of punk's self-consuming,
self-absorbed disintegration, Joy Division changed everything. This quartet from Manchester, England, went, in a very brief time, from just another three-chord-wielding bunch of louts called Warsaw, who took themselves too seriously, to become an entity that challenged you to believe that music could take you to places you never really dreamed you could go, and perhaps never wanted to.

Just det sista där får mig att tänka på "Decades", sista låten på deras andra och sista album "Closer". Där känns det precis som man har hamnat nånstans där man inte riktigt ville hamna. Men tack vare deras speciella suggestiva kraft har man hamnat helt och hållet i musikens våld.

Dagens låt: Joy Division - These Days