Det känns så typiskt och förutsägbart att jag ska gilla Sydvenskans Björn Af Kleen. Denna Lokkoian till kulturkritiker som han är. Men det spelar mindre roll eftersom han skriver så otroligt bra.
Här är en text som inte kanske är en av hans bästa men som pratar om ämnet "hemvändare" på film som är ett ämne jag kan relatera till och säkert han också eftersom han är uppvuxen i Hedemora. Ett stenkast från min uppväxtsort. Det gör mig glad att han är en framstående kulturskribent uppväxt i Dalarna. Det ger mig hopp. Han har dessutom, liksom jag gör nu, studerat litteraturvetenskap.
http://sydsvenskan.se/kultur/article93512.ece
eller den här, den här, den här:
http://sydsvenskan.se/kultur/article92909.ece
eller den här om Dylan:
http://sydsvenskan.se/kultur/article82800.ece
och den här får mig nästan att darra och knyta min näve i fickan på mina mjukisbyxor:
http://www.journalisten.se/a.aspx?article_id=9689
Mina favoritskribenter just nu är nog Natalia Kazmierska, Björn Af Kleen, Fredrik Strage och Ika Johanneson. Andres Lokko är fortfarande en helt oantastlig musikupptäckare som saknar motstycke i svensk musikjournalistik. Det han hyllar är för många popmänniskor (inklusive mig själv) det som går varmast i cd-spelaren, ipoden - eller vad nu unga, moderna människor använder för att spela upp sin musik i - den närmsta tiden framöver.
Han är inte sällan först med att hitta det nya och det oupptäckta före alla andra. Många irriterar sig på detta outröttliga vis att jämt vara först att hylla det nya. Snobbist, elitist och trendängslig får man ofta höra om denne man. Men ingen av hans belackare kan bestridda denna unika ställning inom svensk kulturjournalistik som han har.
Andres är fortfarande mästare på att upptäcka nya saker. Jag tycker dock att idag är hans krönikor inte lika intressanta som de en gång har varit. Visst han har en hög lägstanivå men de brinner inte lika mycket som de brukade göra.
Ofta känns det som att han lite halvintresserat tar upp samma gamla ämnen som han gjorde för tio år sedan , då han också skrev i Svenska Dagbladet; endast namnen och titlarna är utbytta. Det handlar fortfarande oftast om hatet mot arenarocken, modernism och senaste besöket i London. Han återanvänder ofta de gamla argumenten han alltid haft och formulerar om dem lite grann. Men jag ser mycket fram emot den där boken som han håller på med som aldrig verkar bli klar. Tror jag hörde om den för första gången för två och ett halvt år sedan.
Jag blev så otroligt sugen på att köpa eller beställa böcker just nu. Vill ha Truman Capote, Stig Larsson, William S Burroughs och en massa till. Får ta någon dag att gå igenom den här stans bokhandlare. Men det är så svårt att orka med att läsa utöver den kurslitteraturen jag redan läser. Det blir liksom lite mycket läsande. Allt på kursen tycker man ju inte är bra.
Och ofta läser vi bara stycken ur böckerna, aldrig en hel bok. Det blir som man kan förstå inte riktigt den där läsupplevelsen. Dessutom har jag liten förståelse för den här medeltida litteraturen som vi behandlar just nu, gillade antiken mycket bättre. Trött på denna oändliga kristna övertron. Var finns problematiken? Vem tvekar?
Måste säga att Boards Of Canadas senaste platta är bättre än vad jag tyckte den första genomlyssningen. Den funkar helt klart. Devendra har jag umgåtts med en del också. Men jag ska hålla mig från att ge ett slutgiltigt bedömande. Ska vänta lite. Men det ser positivt ut.
Flera av låtarna på Animal Collectives nya platta känns bara som olika varianter på My Bloody Valentines låt "No More Sorry" och jag älskar det. Alla som förvaltar Kevin Shields och Bilinda Butchers ideér på detta vackra sätt får en omsorsfullt vald plats i mitt indiehjärta.
Dagens låt: El Perro Del Mar - Candy (Sockersött ledsamt så det förslår en sån här seg bakisdag)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar