Visar inlägg med etikett film. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett film. Visa alla inlägg

torsdag, september 06, 2012

You've Turned A Generation of Kids Onto Reading

Läser just nu "Harry Potter And The Goblet Of Fire" och kan inte låta bli att tänka på likheterna mellan Harrys vän Hermione Granger och Lisa Simpson. I de tidigare böckerna var det mest plugghästen i de båda som var likheten.

Men i den här boken när Hermione startar S.P.E.W. (Society for the Promotion of Elfish Welfare) så påminner det inte så lite om Lisa Simpsons rättvisepatos som löper som en röd tråd genom den amerikanska tecknade serien.

Jag vet att Rowling erkänt att Hermione är en överdriven version av henne själv när hon var yngre. Men kanske finns lite inspiration även från Simpson-familjens klipska dotter?

onsdag, december 02, 2009

00-talets 20 bästa filmer

1. Eternal Sunshine Of The Spotless Mind (2004)
How happy is the blameless vestal's lot!
The world forgetting, by the world forgot.
Eternal sunshine of the spotless mind!
Each pray'r accepted, and each wish resign'd ...
Så går raderna ur dikten Eloisa To Abelard av Alexander Pope som filmen tagit sin namn i från. Raderna citeras också av Kirsten Dunts rollfigur Mary till tonerna av av Jon Brions vackra pianotoner. En av de finaste scenerna i 00-talets bästa film och en av de vackraste skildringar av kärlek som fästs på film.

Ja, i klass med Woody Allens Annie Hall till och med. Det krävde ett manus av originella Charlie Kaufman, regi av franske visionären Michel Gondry samt skådespelarprestationer från Jim Carrey och Kate Winslet som överträffade allt de gjort innan och gjort sen dess. 108 minuter pur filmmagi som lyckas vara både intellektuell och sentimental samtidigt.

2. 24 Hour Party People (2002)

En Steve Coogan i högform i historien om världens kanske bästa skivbolag någonsin. Storheten i regissören Michael Winterbottoms version av historien om Factory Records är humorn och självsäkerheten i berättandet. Här finns ingen plats för ett pretentiöst och svartvitt anslag som förstörde historien om Factory-bandet Joy Division i Anton Corbjins överskattade Control från 2007.

3. Traffic (2000)

Steven Soderberg väver samman fyra historier som tillsammans ger en stark bild av droghandeln i USA och Mexiko. Ju längre filmen lider desto hopplösare ter sig möjligheten till någon slags lösning tills slutscenen där Benicio Del Toro tittar ut över en pojklagsmatch i baseball med Brian Eno:s An ending som ackompanjerar det tobaksgula skenet.

4. There Will Be Blood (2007)
5. Lost In Translation (2003)
6. I'm Not There (2007)
7. The Hours (2002)
8. The Royal Tennenbaums (2001)
9. Sideways (2004)
10. Munich (2005)

11. The Damned United (2009)
12. City Of God (2002)
13. The Squid And The Whale (2005)
14. Best In Show (2000)
15. Talk To Her (2002)

16. Spirited Away (2001)
17. This is England (2006)
18. Hunger (2008)
19. Adaption (2002)
20. The Lives Of Others (2006)


TV-serier
Så. Jag tänker inte lista de 20 bästa TV-serierna producerade under 00-talet trots att TV-drama slog igenom som kvalitetsproduktion under detta decennium. Det skulle kännas fånigt. Jag har inte följt 20 TV-serier som jag tycker är bra, jag har inte följt 20 TV-serier i överhuvudtaget. Men jag kan nämna de få jag sett och verkligen gillat.

Six Feet Under står utom all tävlan egentligen. En ohotad förstaplats till Alan Balls fantastiska skapelse som jag tycker peakade under säsong två och tre. Sen uppskattade jag givetvis Sopranos, House M.D., Dexter och svenska Lasermannen.

Vad gäller den mer komiska falangen av TV-serier stod Ricky Gervais (The Office, Extras) och Larry David (Curb Your Enthusiasm) i en klass för sig i den mer dokumentära stilen av TV-serier.

torsdag, maj 28, 2009

Woody & Larry

En fantastisk intervju med Woody Allen och Larry David i senaste numret av New York Magazine som båda är aktuella i Allens nygamla film Whatever Works.

Se trailer här.

tisdag, december 12, 2006

Marknadens konformism

http://waywewear.blogspot.com/2006/12/en-gng-till-pamflett.html

http://www.svd.se/dynamiskt/noje/did_14227793.asp

Dom där två texterna gör mig så uppgiven och besviken på något sätt. Likriktningen och utarmningen. Som jag är rädd att jag är minst lika bidragande till som alla andra.

Vad är det som får oss, i ett av världens mest liberala länder, där alla möjligheter till fria val existerar, att klä oss uniformt på gränsen till skrattretande lika? Vad är det som får oss att upprepa det som några redan utvalda "gatekeepers" har valt ut som godkända åsikter, må det handla om handväskor eller politik?
(Johan B, The Way We Wear)

En ursvensk och uråldrig längtan efter ett rättesnöre, en konsensus om rätt och fel. En oundviklig bieffekt av en evighetslång tradition av socialstyrelser och motböcker som dikterat exakt vad som är bra eller dåligt för oss.
Vi vill fortfarande att någon annan bestämmer åt oss eftersom avsaknaden av en norm, en mall, ju omöjliggör alla former av opposition.
(Andres Lokko, Svenska Dagbladet)

Förhoppningarna har ju varit, iaf från min sida, att uppkomsten av bloggarna och hemsidorna skulle borga för att ett mångfald av åsikter skulle komma fram där alternativen var många. Ja, en mer demokratisk kultur. Men båda de ovan länkade texterna talar tyvärr för motsatsen och jag känner mig lite grann som en av alla onödiga hobbyskribenter som basunerar ut dåligt skrivna och ogenomtänkta texter som inbillar sig vara ett viktigt alternativ till den etablerade journalistiken men som i de stora hela idisslar samma åsikter och tankar.

Jag känner mig träffad helt klart. Jag placerar också Hot Chips andra album högt upp bland årets album och jag ser exakt ut som alla andra ungdomar i någon av Sveriges storstäder med någon sånär "koll" på modet. Gillar jag Hot Chips platta så mycket för att etablerade musiktidningar som Sonic och Nöjesguiden placerar den högst eller för att jag genuint tycker att det är en fantastisk skiva? Klär jag mig som jag gör för alla andra jag ser ute på klubbar och i tidningar gör så eller för att jag oberoende kan säga att det är kläder som jag gillar?

Den fria marknaden ska ju bereda vägen för mångfald och "sann demokrati" men i verkligheten funkar det dåligt. Det gör mig nedslagen. Det känns oinspirerande som dedicated follower of kultur. Men det är bra att ifrågasätta sig själv på något sätt. Jag ska göra mitt bästa för att bli en bättre människa.

Något som dock inspirerade mer än något annat den senaste tiden:



Jag såg denna underbara lilla film på Popcorns filmfestival i söndags och var helt tagen efteråt:

What Have You Done Today, Mervyn Day? continues Saint Etienne’s deep-seated fascination with the city of London and its inhabitants and buildings. The film is set in the vast mysterious pylon-covered wasteland that is the Lower Lea Valley, East London, on the eve of the Olympic redevelopment. Through the eyes of a paperboy on his first day at work, the band and film crew race against time to document buildings, landmarks and people before they disappear to make way for stadiums, spacious plazas and Olympic villages. David Essex, who features on the band’s critically acclaimed latest album, ‘Tales From Turnpike House’ narrates alongside Linda Robson, with accompanying musical score by St Etienne.
(Royal Institute of British Architects)

Efter filmen var jag som i en annan värld långt efter där ett helt synsätt rådde. Det var minst sagt inspirerande. Inspirerande var också dokumentären om Paul Weller på samma festival. En minst sagt imponerande man men han ser ganska lökig ut nuförtiden.

tisdag, april 04, 2006

Ny svensk pop.



Svensk popmusik är verkligen helt sanslöst bra just nu:


The Studio- No Comply [ladda hem mp3]
The Studios nya singel är verkligen så mycket Factory och "Madchester" att det gör ont. Och är det någon svag punkt jag har i mitt musiklyssnande så är det just Factory och "Madchester". Så när dom trycker allt vad dom har på dessa två svaga punkter så gör det väldigt, väldigt ont!


Le Sport- It's Not The End Of The World [ladda hem mp3]
Jag hade, till skillnad från alla andra känns det som, svårt för Le Sports första singel Tell No One 'bout Tonight. Tyckte den var lite för kitschig och jag hade svårt att ta den på fullt allvar även om jag förstod lite av charmen av den. Deras nya singel däremot har jag inte det minsta svårt för.


Everyday Mistakes- Like I Care [ladda hem mp3]
Everyday Mistakes är från Allingsås och gör en typ av popmusik som jag saknar just nu när nästan allt verkar bli elektroniskt. Det är gängligt och skevt på sina ställen och den här låten är inte ens två minuter lång. Precis som riktigt bra popmusik ska vara.


Den 27 juli 2007 kommer den första långfilmen av The Simpsons att ha premiär:

The animated 25-second clip opens on a giant superhero S. "Leaping his way onto the silver screen," intones a narrator, "the greatest hero in American history!" Cut to Homer Simpson sitting on his couch in his tighty whities. "I forgot what I was supposed to say," he says. The narrator continues, " 'The Simpsons Movie,' coming to the screen, July 27, 2007." "Uh, uh," says Homer, "we better get started."

Här kan man titta på den trailern. Känns både "spännande och nervöst", för att citera Johan Jacobsson på Sonics hemsida.

torsdag, februari 09, 2006

Vad är dealen med...


Vad fan är dealen med krigsfilmer? Det är bara en massa snubbar som gråter för att dom kommer på att dom saknar sin fru och sina barn och inte är så hårdbarkade när allt skjutande och pangande kommer igång, som dom en gång trodde att dom var hemma i sin lilla hemstad.

Tacka vet jag gammal klassisk filmunderhållning som Cabaret:


Inledningen till 'Cabaret' är nåt av det snyggaste jag sett koreografmässigt i filmväg. Helt makalöst faktiskt.


Dagens låt: Belle And Sebastian - Another Sunny Day
Ok, jag kanske kan vara sist i världen att förstå och uppskatta Belle And Sebastian. Men jag kan inte säga annat än att det inte alls passat mig tidigare i livet men nu helt plötsligt känns det perfekt. Har nyligen köpt in senaste skivan "The Life Pursuit" där den grymma "Another Sunny Day" finns med som man kan ladda hem från skivbolagets hemsida; högerklicka bara på titeln här ovanför och tryck sedan "Spara mål som". Dessutom går deras två första album "Tigermilk" och "If You're Feeling Sinister" varm i min ipod just nu. Det är skotsk popperfektion. Kom ihåg var ni läste det sist!