Robin Williams var Pagliacci

"Precis som Smokey Robinson sjöng om att "I gotta dance to keep from crying" i sin låt från 1963 så kändes det som att Robin Williams framträdande alltid balanserade mellan skratt och gråt, han var en artist som bar sitt hjärta på kavajslaget."

Jag har skrivit om Robin Williams bortgång på Gefle Dagblads kultursidor.

"Jag pratar om allvarliga saker på ett roligt sätt"

Foto: Morgan Norman

"Jag har aldrig blivit den typiska ståupparen även om jag gjort en del standup. Jag skiljer inte så mycket på humor och allvar i mina framträdande, jag pratar om allvarliga saker på ett roligt sätt. Jag har lite svårt för det där att bara gå upp på scenen och vara rolig i en halvtimme."

Jag har intervjuat Fredrik Lindström om hans föreställning "Svenskar är också människor" i Gefle Dagblad.

Intervju med Nanna Johansson

Foto: Julia Lindemalm/SR

"Visst händer det då och då att någon skriver att jag borde skickas till Somalia och gruppvåldtas och allt vad det är. Fast de är verkligen undantagen. De flesta som inte håller med om mina åsikter är väldigt trevliga i sin kritik."

Jag har intervjuat serietecknaren och radioprataren Nanna Johansson för Gefle Dagblads kultursidor.

Wake up people! Your living in a socialist nightmare!

Resumé: Svenska institutets största hit

En bit av Hugh Laurie.

Lång innan Hugh Laurie blev en sexsymbol som den bittra och cyniska Gregory House på bästa sändningstid i den republikanska propagandakanalen FOX var han en briljant komiker. Istället för att härma amerikansk accent så brukade han och Stephen Fry i deras komediserie 'A bit of Fry & Laurie' göra typisk intellektuell brittisk humor som gärna drev med de konservativa i landet. Som här ovan där de driver med Thatcherismens privatiseringsiver (jag älskar när Laurie säger: Well, I am a citizen! varpå Fry replikerar: Citizen? Oh, you mean client!) eller Rupert Murdoch.

Men jag gissar att Hugh Laurie inte skulle få något vidare gehör för sådana idéer som att till exempel kritisera USA:s sjukvård i nästa avsnitt av House. Eller för den delen driva med Rupert Murdoch i kanalen han själv äger. Istället spelar han den "okoventionella hjälten" med antisocial uppsyn som ska rädda de stackars drabbade människorna.

Just a heartbeat away.

Rumours? No, that's all true!

Första säsongen av Flight of the Conchords kom i vissa stunder upp i The Office-klass. Men bara i vissa stunder. Något man kanske inte tänker på hela tiden är att om inte Bret och Jermaine vore så bra på att göra pastischer på klassisk popmusik så skulle mycket av de musikaliska delarna i serien falla väldigt platt (som i videon här ovanför till deras nya singel Ladies of the World). Does humour belong in music? frågade sig Frank Zappa och i FOTC:s fall kan det inte bli mer än ett rungande ja!

Speciellt förtjust är jag i de scener där det smyger in popkulturella referenser i dialogen. Just en scen med deras obetalbara manager Murray Hewitt i en instrumentaffär är en favorit då Bret och Jermaine har hamnat i ett triangeldrama:

Murray: I've told you! When you're in a band, you don't get with your bandmates girlfriend! Past or present.
Jermaine: Yes, well, thanks for that!
Murray: You get a love triangel, you know! A Fleetwood Mac-situation! Although there was four of them, so more of a love square, but you know, no one gets on!
Jermaine: Ok, I see.
Murray: Mind you, they did some of their best music back then.
Bret: Rumours?
Murray: No, that's all true!

...eller en annan, lite samma typ av skämt:

Bret: Michael Jackson's Off the Wall!
Murray: Yeah! Woah! I'd say he is! He's crazy! Off the planet!

Till saken hör att Fleetwood Macs album heter just Rumours och Michael Jacksons heter Off the Wall. Jag hoppas på en andra säsong snart!

Den misslyckade trollkarlen

Visst Tre Kronor spelar semifinal mot Kanada i ishockey ikväll men det är egentligen ingen giltig anledning till att missa SVT's "Greatest Hits"-program med den legendariske brittiske komikern Tommy Cooper klockan 19.30 idag. Cooper byggde sina humorshower, som alltid spelades in framför publik, på att agera som en tämligen misslyckad trollkarl och gjorde det på otroligt skrattretande vis. Såhär skriver susning.nu om Cooper:

Tommy Cooper, brittisk komiker, född 19 mars 1922 i Caerphilly i Wales, död 15 april 1984.
Tommy Coopers stil byggde på att han var en misslyckad trollkarl då hans trick alltid gick snett, men trots att det gick snett så skedde alltid något magiskt. Tommy hade alltid en fez på sig när han framträdde. Tommys största önskan var att få dö på scen, vilket han också fick. Han avled av en hjärtattack mitt under en direktsändning i ITV från en föreställning på Her Majestys Theatre.

Tommy Cooper var så populär under 60-talet att han nämndes i texten till The Beatles låt "Give Peace A Chance" där han figurerar som en av dem som alla talar om.


Dagens låt: Sambassadeur - Marie [ladda hem mp3]
Den här låten passerade mig obemärkt första gångerna jag lyssnade på den. Men nu framstår den helt klart som en av vårens bästa popsinglar. Tack för det!