Jag har läst mer i ekonomisidorna i tidningarna de senaste veckorna än jag gjort sammantaget i hela mitt liv innan. Det är nog inte så konstigt. Det är nog ganska många fler som intresserat sig för vad som händer just nu i USA och världen och sökt sig dit. Jag har annars avskytt allt som har med ekonomijournalistik att göra som pesten. Mitt ointresse för ekonomi har varit passionerat men jag har insett under de senaste åren att det är där allt viktigt står.
Fokuseringen på ekonomi- och näringsliv är ett relativt nytt fenomen inom journalistik och har givetvis sin bakgrund i hur samhällsklimatet förändrats. Men ekonomijournalistiken föregick faktiskt det allmänna intresset och kom fram tack vare andra krafter. Men också eftersom vi lever med en journalistik och en medievärld som är sjukt fascinerad av spekulationer så är just ekonomi- och näringslivsjournalistik ett tacksamt område att göra just detta. Men också för att vad som händer på den fria marknaden har så stor betydelse och inverkan på människors liv och vardag även om det i alla siffror och termer kan te sig abstrakt och långt ifrån verkligheten.
Just det här med spekulationer är ju extra intressant vad gäller finanskrisen i USA just nu. För krisen händer as we speak men dess effekter (vad dom nu blir) kommer vi först märka av inom de närmsta åren. Och det är först då de kommer ner på den vanliga människans nivå och blir mer fattbar och verklig.
Vi har förstått, av allt som medierna skriver, att det här kommer ge stora effekter. Men ingen vet riktiga exakt vilka effekter och exakt hur stora de kommer att bli. Det är därför vi behöver våra experter i medierna nu. Och det riktigt märks hur de myser när de med auktoritet får briljera för den vanlige småspararen vad den ska göra och inte göra med sina pengar. Spekulera.
Populärt är också nu att spekulera i vad det här kommer ge för effekter på den å så framgångsrika nyliberalismen som ideologi. Kommer den dö nu och kommer då den klåfingriga socialismen att enkelt roffa åt sig människors tillit mitt i det finansiella kaoset? Eller kommer den resa sig på tio, mobilisera sina styrkor och komma tillbaka ännu starkare och ännu bättre än förut?
Spekulationerna är många. Tankesmedjan Timbros Roland Poirier Martinsson försöker i ett desperat försök att ta avstånd från den nyliberalism de alltid hyllat. The Guardians Ann Pettifor slår ett slag för John Keynes och menar att centralbankerna ska ta kontroll över räntorna och att staten ska öka sin upplåning (republikanerna blir livrädda) för att stimulera människor för att stimulera efterfrågan. Dagens Nyheters Stefan Jonsson talar om en kapitalismens sekularisering; människors tro på dess överlägsenhet som system sätts på hårda prov.
Alla dessa spekulationer är helt i linje med hur journalistiken fungerar nuförtiden. Det räcker inte längre med att vara först att berätta vad som hände alldeles nyss eller ens vad som händer just nu. Nyhetstörsten är så stor att vi måste också veta vad som kommer hända imorgon. Fokuset har för länge sedan skiftat i nyheterna från det verkliga som faktiskt sker här och nu till en spekulativ och fiktiv värld där självutnämnda experter och makthavare berättar hur de tror det kommer att bli. Oftast har de fel.
Man kan lätt få för sig att världen helt har rasat samman om man läser alla tidningar just nu. Men sist jag tittade ut ur mitt fönster så verkade allt som vanligt. Men verkligheten är ju tyvärr den att det här verkligen kommer få konsekvenser för vanliga människors liv. Och det kan man tycka vad man vill om men så är det. Det är inte så mycket den enskilda människan kan påverka om den skulle vilja det. Det finns inte idag, trots att vi har en demokrati, något sätt, som jag ser det, att välja bort det systemet. Folk är hjälplösa och underkuvade marknaden.
Och som jag önskar att det fanns en slags enad och förnuftig vänster som tog vara på det här tillfället när finansvärlden är intill stor kollaps. Men det är väl att hoppas på för mycket, antar jag.
(Förlåt. Jag är ekonomisk analfabet, jag vet, men jag var bara tvungen.)
