00-talets 20 bästa filmer

1. Eternal Sunshine Of The Spotless Mind (2004)

How happy is the blameless vestal's lot!
The world forgetting, by the world forgot.
Eternal sunshine of the spotless mind!
Each pray'r accepted, and each wish resign'd ...

Så går raderna ur dikten Eloisa To Abelard av Alexander Pope som filmen tagit sin namn i från. Raderna citeras också av Kirsten Dunts rollfigur Mary till tonerna av av Jon Brions vackra pianotoner. En av de finaste scenerna i 00-talets bästa film och en av de vackraste skildringar av kärlek som fästs på film.

Ja, i klass med Woody Allens Annie Hall till och med. Det krävde ett manus av originella Charlie Kaufman, regi av franske visionären Michel Gondry samt skådespelarprestationer från Jim Carrey och Kate Winslet som överträffade allt de gjort innan och gjort sen dess. 108 minuter pur filmmagi som lyckas vara både intellektuell och sentimental samtidigt.

2. 24 Hour Party People (2002)

En Steve Coogan i högform i historien om världens kanske bästa skivbolag någonsin. Storheten i regissören Michael Winterbottoms version av historien om Factory Records är humorn och självsäkerheten i berättandet. Här finns ingen plats för ett pretentiöst och svartvitt anslag som förstörde historien om Factory-bandet Joy Division i Anton Corbjins överskattade Control från 2007.

3. Traffic (2000)

Steven Soderberg väver samman fyra historier som tillsammans ger en stark bild av droghandeln i USA och Mexiko. Ju längre filmen lider desto hopplösare ter sig möjligheten till någon slags lösning tills slutscenen där Benicio Del Toro tittar ut över en pojklagsmatch i baseball med Brian Eno:s An ending som ackompanjerar det tobaksgula skenet.

4. There Will Be Blood (2007)
5. Lost In Translation (2003)
6. I'm Not There (2007)
7. The Hours (2002)
8. The Royal Tennenbaums (2001)
9. Sideways (2004)
10. Munich (2005)

11. The Damned United (2009)
12. City Of God (2002)
13. The Squid And The Whale (2005)
14. Best In Show (2000)
15. Talk To Her (2002)

16. Spirited Away (2001)
17. This is England (2006)
18. Hunger (2008)
19. Adaption (2002)
20. The Lives Of Others (2006)

TV-serier
Så. Jag tänker inte lista de 20 bästa TV-serierna producerade under 00-talet trots att TV-drama slog igenom som kvalitetsproduktion under detta decennium. Det skulle kännas fånigt. Jag har inte följt 20 TV-serier som jag tycker är bra, jag har inte följt 20 TV-serier i överhuvudtaget. Men jag kan nämna de få jag sett och verkligen gillat.

Six Feet Under står utom all tävlan egentligen. En ohotad förstaplats till Alan Balls fantastiska skapelse som jag tycker peakade under säsong två och tre. Sen uppskattade jag givetvis Sopranos, House M.D., Dexter och svenska Lasermannen.

Vad gäller den mer komiska falangen av TV-serier stod Ricky Gervais (The Office, Extras) och Larry David (Curb Your Enthusiasm) i en klass för sig i den mer dokumentära stilen av TV-serier.

Svart Tisdag

Detta är ett öppet och gemensamt blogginlägg - kopiera och publicera i din blogg.

Länka gärna bilden hit.

To hell with poverty

Nej, här händer inte så mycket. Men jag hoppas att det ska bli ändring nu under december. Jag har tänkt publicera lite listor, inte bara över 2009, utan också över det så kallade 00-talet.

Så länge tänkte jag lämna er med ett typ av band jag saknat under det gångna decenniet. Gang Of Four. Se bara på videon och ni förstår varför.

Mer än en resa.

Har haft en fantastisk helg i Barcelona. Jag tror den här bilden räcker som bevis.

Nothing should be forever.

Uppdatering: Nu finns en längre och mer utarbetad version av den här texten på nollnolltalet.se.

Jag möttes av ett mycket tråkigt besked när jag öppnade mailen imorse. Mailet var från i fredags vilket avslöjar min ganska hektiska helg. Det svenska skivbolaget Friendly Noise lägger ner. Det känns så otroligt trist. Friendly Noise var ett skivbolag som inga andra svenska skivbolag under 2000-talet. Kanske var de det yttersta beviset för hur bra och spännande svensk musik faktiskt har varit under de senaste tio åren.

Skivbolaget har sedan samlingen "Friendly People Making Noise" skämt bort oss med alldeles fantastisk musik av favoritband som Differnet, Action Biker, Most Valuable Players och Testbild. Jag hoppas verkligen att dessa band fortsätter trots detta avslut. Ett tag där någonstans på mitten 00-talet när Service var som bäst hade Sverige två indiebolag av yppersta världsklass. Jag tror inte att jag insåg då hur bortskämd jag var.

Båda bolagen var lite grann som olika sidor av samma Factory-mynt. Men medan Service var Happy Mondays, så var Friendly Noise mer The Durutti Column. Friendly Noises tid mellan 2003-2009 säger också en del om den utvecklingen den experimentella och alternativa musiken tagit under 00-talet. En del har hänt och FYN har ofta stått i framkant vad gäller båda synen på musiken och dess förpackning i den digitala åldern.

Men det är nya tider och kanske var det alldeles lagom att sätta punkt just nu. Jag hade gärna sett Friendly Noise fortsätta in i framtiden med ny och spännande musik. Men andra får fylla det tomrummet de nu lämnar efter sig. Det ska bli spännande att se vilka som tar sig an den uppgiften.

Och efter Digfi:s död finns det ju ett rum att fylla vad gäller den journalistika riktningen de säger sig gå mot. Vad vet jag vad det blir av det.

Hur som helst, på hemsidan uppmanar de folk att göra en topp 10-lista av Friendly Noise-låtar. Självklart!

01 Differnet - Saurau ("The title of this record...", 2005)
02 Most Valuable Players - Rondo ("Rondo", 2007)
03 Action Biker - Refridgerator ("Hesperian Puisto", 2008)
04 Peter Nilsson - Song For Stina ("Get Nowhere", 2007)
05 Sail A Whale - See You Inside ("Find Me a Boy/See you inside", 2009)
06 Most Valuable Players - Marco Polo ("You In Honey", 2005)
07 Discolor - Falls Angel ("Are You Scared To Get Happy?", 2006)
08 Differnet - Kernel Panic ("The title of this record...", 2005)
09 Erik De Vahl - The Days Before Lunch ("Are You Scared To Get Happy?", 2006)
10 Action Biker - Frosty Snow Winter ("Hesperian Puisto", 2008)

Just a piece of the puzzle.

Jag ångrar mitt förra blogginlägg. När jag skrev det var det ett par timmar efter att debattinlägget hade publicerats på Newsmill och en storm (i ett vattenglas?) var på väg att dra över debatt-Sverige. Jag hade innan bara vagt hört talas om detta TV3-program och visste att hon var gift med Paul Anka. När jag först läste det tyckte jag det var så otroligt bisarrt att jag kände mig tvungen att skriva något. Och med tanke på att den här bloggen inte uppdateras speciellt ofta så får man väl säga att det berörde mig.

Så här i efterhand kände jag mig dum och lurad som gick in i den fällan. Nu känner jag mig lite smutsig. Jag blev en pusselbit som utgjorde den uppmärksamhet-pyramid som Anna Anka stod högst uppe på, en del av det noga kalkylerade PR-trick som nästan hela Sverige blev lurade av. Jag blev en del av alla dessa tusentals blogginlägg, nätkommentarer, debattartiklar och TV-inslag som utgjorde hennes folkliga genombrott i Sverige. För det skäms jag.

Jag funderade till och med en stund att radera mitt förra inlägg. Men nu får det vara kvar som en obehaglig påminnelse om att jag borde tänka över vad jag "reagerar på" här i bloggen. Vissa artiklar, krönikor, inslag och reportage är gjorda bara för att en blogg-storm ska dundra oavsett om det är för ett bra syfte eller inte utan bara för att få uppmärksamhet.

För är det något man kan räkna med så är det att om något skrivs om i svenska bloggar så plockas det direkt upp tidningar, TV och radio. För gammelmedia är ju så oroliga att de ska missa något annars. Ibland önskar jag att de kunde bry sig lite mindre. Jag med.

Den fula ankungen

Årets roligaste och sjukaste läsning är här. Och det är ingen mindre än svenskamerikanskan Anna Anka som levererar den. Ja, just det, damen som är aktuell i TV3:s kvalitetsprogram "Svenska Hollywoodfruar". I ett debattinlägg på Newsmill proklamerar hon att hon "vill bli en förebild för svenska fruar". Texten, som slår något slags världsrekord i unkna värderingar, innehåller flera minnesvärda passager. Här är en:

"Svenska pappor är tragiska med sina blöjbyten och sin jämställdhet. En riktig amerikansk man får panik om han är ensam med barnet i mer än 20 minuter. Amerikanska pappor lagar inte mat och stryker inte, de jobbar och försörjer sina familjer."

Här är en till:

"Det är synd om svenska män. De gifter sig med snygga kvinnor som snabbt blir oattraktiva, börjar klä sig slafsigt och struntar i mannens behov. Många svenska män måste undra varför de gifte sig - och det är inte underligt att så många väljer att skilja sig."

Och ännu en:

"Och så förfasar sig svenska folket nu över att jag är gift med en betydligt äldre man. Så fort en kvinna gifter sig med en äldre man heter det att hon är en prostituerad. Men ingen säger något om Demi Moore och Madonnas unga killar. Kan någon förklara vad det är för skillnad mellan mig och Ashton Kutcher? Om du går in i en hundaffär, köper du då en gammal hund eller en söt valp?"

En favorit:

"Om du anställer någon i Sverige ska du ha utbildning och vara kvalificerad. Här är det illegala mexikaner som gör jobbet. De diskar, städar, tar hand om trädgården. Jag har en enorm trädgård och fyra trädgårdsmästare. Det är jag som ser till att de kan försörja sina familjer. De kan inte prata engelska. Det är som att prata med en vägg, de kan inte ens stava till sina egna namn. Det kan bli ganska frustrerande ibland.

Förstår ni hur förbannad man blir när man lägger ner enorma summor på gräsmattorna och trädgårdsmästarna sedan förstör det jag plöjt ner 100000-tals kronor i?. Det är väl inte konstigt att man blir rasande och skäller ut dem. Men jag förnedrar dem inte. Jag tar hand om dem och ser till att de bor i bra områden nära jobbet så att de slipper sitta i bilköer. Jag skickar de på semester och ser till så att deras familjer har det bra."

Och så får jag själv en känga:

"Sedan har vi jätteproblem här med den nya internetgenerationen. Den är obildad och missunnsam och deras liv på bloggar och twitter meningslöst."

Jag ser framför mig hjorder av män och kvinnor som demonstrerar utanför Rosenbad snart som vill flytta oss tillbaka till det medeltidssamhälle där kvinnor tillåts vara kvinnor och män män. Anna Anka blir vår räddare, hon inspirerar oss till frigöra oss från våra hemska sosse-bojor och öppna armarna mot det förlovade landet Amerika där "illegala mexikaner gör jobbet".

Vad ska jag säga? Jag älskar när människor berättar för andra hur de borde leva sina liv. Som om vi i Sverige levt en slags outvecklad helvetes-tillvaro. Och speciellt när lösningen kommer från rättvisans och föredömets land; USA.

Knatte, Fnatte och Tjatte

Förutom den tidigare nämnda bloggen så twittrar jag bort mina dagar på två olika användare: http://twitter.com/johannisanden och http://twitter.com/dtnoje. Twittrande i överflöd, säger ni. Jajemän, säger jag. Adios!

Birros hysteri över Zlatan

Marcus Birro är alltid underhållande att läsa. Dock oftast inte av positiva anledningar. Jag har haft anledning att behandla honom här i bloggen förut. Han är ju så otroligt tacksam. Och nu har han skrivit något roligt igen. Det handlar om Zlatan. Birro har i princip varit Zlatans hovskribent på Expressens sportsidor. Både i krönikor och i hans blogg. Jag kan tänka mig att Birro varit ganska nöjd över att fått betalt för att få skriva hyllande krönikor om Zlatan under den senaste säsongen. Det har ju minst sagt gått ganska bra för honom (Zlatan).

Nu ser det ju onekligen ut som att the big Z hamnar i Spanien och Barcelona. Och eftersom Marcus är självutnämnd expert av, och uppväxt med, italiensk fotboll, italiensk fotboll och italiensk fotboll så antar man ju att det kan få konsekvenser för Birros framtid på Expressens sportsidor. Jag har nämligen svårt att se honom börja blogga om spansk fotboll helt plötsligt. Och hur stort kommer det allmänna intresset för Serie A vara utan en svensk superstjärna i ligan?

Marcus inser nog det här själv. Det är just därför hans senaste blogginlägg är så otroligt lustigt. Så här skriver han bland annat:

Zlatan. Överallt och alltid. Ibland tror jag att media överskattar folks intresse för honom. Han är fantastiskt överrepresenterad, som nykteristerna i riksdagen.

Det är ju ganska roligt när det kommer från mannen som hyllat sönder Ibrahimovic i var och varannan krönika och fått en hyfsad medial exponering just på grund av medias överskattning av Zlatan. Han fortsätter:

Låt oss inte heller enbart försvinna in i ständiga orgier runt svensk medias hysteri över Zlatan. Italien har fler stjärnor än så.

Ja, "medias hysteri över Zlatan" var det ja. Det är tur att Birro aldrig drabbats av och bidragit till denna hysteri. Att han aldrig tagit till de stora orden så fort malmöpågen satt den i nätmaskorna i stövellandet. Nej, Marcus Birro har alltid varit lugn och sansad när det gäller Ibrahimovic.

Men, som sagt, det roligaste är ju just timingen. Varför börjar Birro babbla om att media överskattar folks intresse för Zlatan just nu? Det var inget han gnällde över förut när Expressen bad om en ny krönika från Birro om Zlatan flera gånger varje vecka.

Blog's out for summer

Här kommer det nog inte bli så mycket skrivet under resten av sommaren. Istället kommer jag att blogga här de närmsta veckorna. Förövrigt så kommer det att finnas texter skrivna av mig på nöjessidorna på Dalarnas Tidningars hemsida under samma tid.

Ha det så bra resten av sommaren! Jag kommer nog antagligen börja skriva här igen någon gång i mitten av augusti.