This is Anfield.

Igår kväll innan derbyt mellan Liverpool och Everton på Anfield satt jag och läste Erik Nivas briljanta artikel om Liverpool under säsongen 2004/2005 då Rafael Benitez precis tagit över som tränare. Inte för att jag på något sätt behövde komma i stämning inför det derby som Benitez själv förklarade som det viktigaste derby han stått inför under sin tid som tränare för laget. Nej, jag var nervös nog som det var. Liverpool har inte varit så här nära en ligatitel sedan de senast vann den 1990. Och efter att ha tappat ligaledningen till Manchester United var en vinst ett måste för att vara tillbaka i topp.

Men artikeln gav mig lite perspektiv. Inför säsongen 2004/2005 såg läget hyfsat risigt ut. Gerard Houllier hade fått gå efter att som Graeme Souness och Roy Evans innan honom misslyckats med att etablera Liverpool som ett topplag igen. Stjärnanfallaren och Liverpoolikonen Michael Owen lämnade laget för Real Madrid och Benitez var tvungen att snabbt åka till EM i Portugal för att övertyga Steven Gerrard, lagets andra stjärna, att inte lämna klubben. Men utöver honom var det inte mycket i laget som var att hurra över.

Vad artikelns huvudpoäng går ut på är att när "Liverpool FC går ut på planen spelar de två matcher samtidigt – en mot sina motståndare och en mot sin egen klubb". Klubbens framgångsrika historia är oftast ett tungt ok att bära för spelarna och tränarna. Mycket att leva upp till. Speciellt då inte klubben vunnit ligan på snart 20 år. Men som sagt, artikeln gav mig lite perspektiv. Myckat har hänt och det ser mycket bättre ut nu. Även om jag efter matchen igår mot Everton var otroligt frustrerad över att bara spela 1-1 och missat chansen att gå upp i ledningen igen så måste jag ju erkänna att det inte sett så här bra ut så länge jag följt laget.

Vi ligger tvåa (på samma poäng som ettan Manchester som dock har bättre målskillnad och en match mindre spelad) i januari och det är precis som Benitez sa efter matchen ett faktum som många Liverpool-supportrar hade varit mycket nöjda med i början av säsongen.

Därmed inte sagt att gårdagens match var ett misslyckande. Benitez har att stå till svars varför man med en sådan knapp ledning som 1-0 väljer att plocka ut sina båda 20-nånting-miljoner-pund-värvningar Fernando Torres och Robbie Keane och backa hemåt istället för att "döda" matchen med ytterliggare ett eller två mål. Visst, skönt att att vila sina stjärnspelare med taktiken straffade sig så sent som 89:e minuten av matchen. Då var det helt plötsligt knappt med tid att ta ledningen igen med båda tilltänka målgörarna på bänken. För det var väl lite väl mycket begärt att hoppas att Steven Gerrard ännu en gång skulle ta tag i saken?

Liverpool och Benitez kan vara fenomenala att ändra matchbilden med ett taktiskt byta och vända ett underläge. Men Benitez (onödigt?) defensiva taktik förhindrar Liverpool att verkligen "döda" matcher (undantag för när man som i december möter ett defensivt-haveri som Newcastle och med lätthet vinner med 5-1) så att man med en bra marginal faktiskt kan ta av nyckelspelare tidigt i matchen. Nu straffas Liverpool för Benitez taktiska feghet och kanske i slutändan betyder det att man går miste om den efterlängtade ligatiteln med tanke på de åtskilliga oavgjorda matcherna man spelat den här säsongen.

Så om det inte blir guld den här säsongen när blir det? Om det inte blir en ligatitel med Steven Gerrard kommer det då någonsin att hända? Det är nu han är som bäst och Liverpool behöver en sådan fullständigt dominerande spelare för att ha en chans på titeln då de inte besitter samma ekonomiska muskler som Manchester United och Chelsea. Det är därför det är nu Liverpools rekordvärdvningar Fernando Torres och Robbie Keane ska bevisa att det är värd alla pengar de kostade. Torres har fått stora delar av säsongen förstörd på grund av skador och har en bit ifrån matchformen. Robbie Keane har glimtat till då och då men har till störst del varit märkbart blek i Liverpooldressen.

Igår var de frustrerande bleka. Kanske tyngda av allvaret och pressen av att faktiskt fortfarande ha en chans att hänga på mäktiga United i toppen. Tyngda av historien med 18 ligatitlar, 5 Champions League-bucklor, 7 FA-cupvinster och 7 ligacuptroféer. En match mot motståndaren och en mot historien. Torres och Keane borde titta på sin medspelare och kapten Steven Gerrard och se någon som använder den anrika klubbhistorien till sin fördel och ser ut att ha kraften av årtionder av tidigare framgångar bakom sig när han spelare. Kanske kan man först då våga hoppas på en ny ligatitel.