Man var bland molnen.

Jag har inte skrivit så mycket här den senaste månaden. Jag har flyttat från Kungsholmen till Aspudden och det har varit mycket och intensivt i skolan den senaste tiden (vilket ju nästan bara har varit otroligt roligt). Och egentligen är det viktigaste jag velat skriva om på sistone bara en enda sak.

Och det är Anna Järvinens andra album "Man var bland molnen". Jag är knockad av beundran för den kvinnan. Medan första skivan var en briljant homage till den typ av svenska pop Håkan Hellström gjort till sin så känns det nu nästan som om Anna är i kapp och förbi. Hon har spöat sin egen förebild på hans egen planhalva.

Det är stora ord men "Man var bland molnen" känns just nu mycket mer djärvare, lite mer personlig och beundransvärd än "Försent för Edelweiss".

Och allting blir ännu lite bättre av den fina intervjun med henne av Johan Wirfält i DN På Stan. Hon är en stor människa den kvinnan! Fan, hon har lagt upp ett klip av slutscenen från Woody Allens 'Annie Hall' på sin Myspace. Det är typ det enklaste tricket i boken för att nå mitt hjärta.

Just nu blir allting lite vackrare med hennes nya skiva i hörlurarna. Eller om man ser klippet från Nyhetsmorgon här ovanför där hon framför en av de många fantastiska låtarna på nya skivan. Hon ser så otroligt cool ut!

Den 24 april spelar hon på Strand i Stockholm. Jag längtar så tills dess.