Fontän har släppt en mycket spännande debutplatta och öppnade för Fibes Oh Fibes i lördags med att spela ett kort set på bara 4-5 låtar varav bara två innehöll sång av El Perro Del Mar-sångerskan Sarah Assbring. Men låtarna är ganska långa och innehåller mastiga experimentella stycken av jazz, shoegaze och elektronisk brus. Det är stämningsfullt och mycket bra.
Om det är nåt band som är mer "rätt" än något annat svenskt band just nu så är det Fibes Oh Fibes. Slick 80-tals pianosoul är tydligen grejen nu. Jag är inte så inlyssnad men jag betade av några enstaka mp3:or innan spelningen och var inte överdrivet imponerad men tänkte att det live skulle visa sig om de var bra eller anus. Men tyvärr så hittade jag ingenting som övertygade mig. Det är möjligt att sångaren Christian Olsson är en bra scenpersonlighet med en raffinerad röst men om något känns han enbart som en enda stor klyscha när han kvider ut sångerna med en handduk nonchalant slängd runt nacken.
Själva bandet står mest där och pumpar ut sin version av soul som de lärt sig på sina musikskolor. Det är duktigt och ambitiöst men fruktansvärt tråkigt. Live märks det att det mest spännande med bandet är hur de har producerat sig själva. På scen försvinner ju dock den biten och jag lämnar lokalen efter ungefär halva konserten.
---------------------------------------------------------------------------
Mina favvolåtar just nu:
1. Nicolas Makelberge - Dying In Africa
2. China Crisis - African And White
3. Air France - Karibien
4. Yo La Tengo - I Feel Like Going Home
5. Junior Boys - So This Is Goodbye
6. Fontän - You, Me & A Tree
7. The Style Council - My Ever Changing Moods
8. Justice - Waters Of Nazareth
9. M. Ward - Chinese Translation
10. Boat Club - Vacation Forever
---------------------------------------------------------------------------
En recension av Scissor Sisters nya platta "Ta-Dah" skriven av mig finns att läsa på The Crickets hemsida.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar